Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att skicka bort öfver gränsen den ena skaran efter den andra
af landets så föga talrika ocb oumbärliga försvarare. Hjertat
blöder i en, då man ser denne ädle son af en ädel hjelteslägt,
hvars like få länder haft att uppvisa, förslösa allt, hvad ett
redligt och fosterländskt sinne kan ingifva honom, utan att
blidka krigets Minotaurus derborta, som oupphörligt kräfver nya
offer. Efterverlden tror honom obetingadt på orden, när han
försäkrar, att aså länge jag intet annat vet, än att E. K. M:ts
Kådiga vilja icke är till förlåta Finland och Wiborg såsom en
considerabel ort, söker jag det yttersta der vid och skall intet
spara såsom en rätt patriot och hörsam undersåte uti E. K.
M:ts och Iviksens tjenst att uppsätta lif, egendom och all min
välfärd, och aldrig låta mig vara svårt till brukas i dess tjenst.’”
Men att landets ställning är ännu sorgligare än lians egen,
synes af denna beskrifning på det sätt. hvarpå folket emottog
anbudet att ånyo exporteras ur eget land: tde hålla till i skogar
och löpa som villdjur och ehuruväl det slås efter dem genom
officerare, fogdar, länsmän och alle som kunna dertill brukas,
så är det likväl allt fåfängt.71
Sådana tider voro här, livad sjelfva olyckan beträffar, ej
så alldeles sällsynta undantag från tillståndets vanliga regel.
Det ovanliga ligger egentligen deri, att finnarne löpa till skogs
i stället för att låta ställa sig i krigareledet, Må den, som vet
med sig, att han sjelf, då valet stode honom fritt mellan att dö
vid försvaret af egna skogar eller att utkastas till rof åt döden
på fjerran slätter, föredroge det senare, kasta på dåtidens
finska skogsmenniskor den första stenen. För öfrigt vet man, att
finnarnes blod äfven utom deras fosterlands gränser lika litet
sparades uuder Carl X:s krig som annars, ehuru deras blod
jemte deras bragders ära förrann i den stora, verldskunniga
strömmen, som bar namnet Sveriges hjelterykte. Jag tillåter
mig här en anmärkning, som kanske blifvit gjord någon gång
till förene, men åtminstone ej blifvit upprepad en
tusendedel så ofta som påminnelserna om, hvad Finland är Sverige
skyldigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
