Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket fadren fallit ett offer, och af känslan att kunna utkräfva
hämd på en gång af reduktionens fiender och fadrens, då de
voro desamma. Denna personliga känsla af vredgad pietet
förklarar till någon del hans sjelfmördande ifver emot sin egen
familjs och hela sitt stånds intressen. Men gerna fastliåller man
likväl den tron, att äfven fadrens välvilja för de ^många hundra
tusendes’1 bästa icke för sonen var ett alldeles förspildt arf.
Utan inblandning af personliga motiver, åtminstone sådana
som de, hviika rådde öfver denne Flemings sinne, hade en
annan äfvenledes mäkta ^styfsint" linne, Sven Lejonmarck benämnd,
ställt sin öfverlägsna skicklighet och energiska vilja till
reduk-tionsverkets disposition. Också han var en högättad man, ehuru
af annat slag än Fleming. Ty Lejonmarck härstammade ifrån
den i Finlands kulturhistorie evigt minnesvärde Michael
Agricola. I grunden svår att böja och frihetsälskande ej af infall,
utan af öfvertygelse, kändes det för honom ganska tungt att
nedlåta sig till blindt verktyg åt den allena styrande viljan;
hvadan han också i begynnelsen kom i en klämma, der han
befann sig „sväfvande mellan döden och lifvet.75 Men om det
kungliga enväldet redan förut för honom varit endast medel
och ingalunda ändamål, var det efter den betan ännu mindre
ett sådant. Den förunderligt djerfva roll, han, konspirerande
emot sjelfve Carl XII, spelade under riksdagarna 1713 och
1714, lernnar derpå det starkaste bevis. Och att Lejonmarck
äfven då liksom under reduktionen hade sin blick oafvändt
fästad på ställningen i hans fädernesland, skönjes klarligen af
hans lika frimodiga som patriotiska: uAlla fyra ståndens i
Finland Tal.’” Redan denna titel på Lejonmarcks skrift låter oss
förstå, att det finska sjelfmedvetandet ej blifvit qväfdt under
den finska adelns fall, utan fortlefde, ehuru numera fördeladt
på alla folkklasser. Detta förhållande fann sitt märkvärdiga
uttryck i den enighet, hvarmed den finske prestsonen
Lejonmarck, den finske prelaten Gezelius, den finske
hofrättspresiden-ten grefve Johan Creutz och så mången annan mindre ryktbar
man, hemma från samma landsändar, förfäktade samma intressen,
hvilkas rättmätighet hade sin gemensamma grund i de lidanden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
