Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barhet, inbillade lian sig kunna bjuda spetsen äfven åt
opinionen, huru allmänt och uppblåst hon ock månde spruta galla och
gift. Och då jag anmärkte, att han ej lärt känna, huru
förfärligt stark hon ändock är, äfven då hon tanklösast och allra
orättvisast rusar åstad med siu fördömelse, smålog han såsom
en, den der kände sig ännu starkare. Det var hans tragiska
misstag. Och hans hjerta brast, då han fick genom egen
erfarenhet lära, att det ej är en man, som känner sig tillhöra sitt
folk, utan blott den i toma luften sväfvande vindflöjeln, hvilken
kan försätta sig i en position, oåtkomlig för den allmänna
opinionens påtryckning.
Finland torde väl ännu minnas, livad anledning det tog
sig att fälla denne sin utmärkte son. Inom ganska kort tid hade
Langenskiöld uträttat till landets båtnad saker, om hvilkas
möjlighet ingen linsk statsman vågat ens drömma. Det var känslan
af sin trofasthet både mot sin monark och sitt fädernesland,
.som gjorde honom så mäktig och beskärde honom sådan
framgång. Men sjelfva denna ädla känsla och denna ovanliga
framgång vållade hans ofärd. Han ansåg en landtdag oumbärlig för
landets framtida utveckling. Sammankallandet af en sådan blef
nu föremålet för hans ansträngningar. Med bifall möttes
förslaget derom på högsta ort. Han erfor, att ingen önskade i högre
grad un monarken sjelf att med landets ständer samråda.
Omständigheterna påbjödo likväl ännu något uppskof vid utförandet
af beslutet. Men trängtande efter att se åtminstone alla
förberedelser, dem tiderna tilläto, vidtagna, genmälte Langenskiöld:
aEders Majestät ur icke i till talle att förnimma andra tinnars
mening un min och några fås för öfrigt. Det vore likväl uf
yttersta vigt, att så många som möjligt försattes i tillfälle att
uttala ju förr dess hellre landets åsigter och önskningar
angående våra mest maktpåliggande angelägenheter. Sådant kunde
tjena till ledning ej ensamt för ständerna, då de äro i tillfälle
att sammanträda." Den större politiska erfarenheten och
förmågan att öfverskåda det hela hos Den, till hvilken förslaget
ställdes, funno det dock betänkligt i det längsta att gå in derpå.
Men Langenskiöld, viss såsom om det vissaste, att landtdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
