Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli Louvrens museer dessa bröstbilder af den siste cesaren utaf
Angusti bus. Det unga af passion och fruktan så lätt rörda
hjertat liar väl stelnat under åldriga marmorn. Men kring de
lina läpparne spelar ännu i dag. liksom för nära två tusen år
sedan, detta sjelfbelåtna hånlöje, hvarmed de besjöngo
verldssta-dens brand och innestängde ordet: Nåd! ifall det, åkalladt af
offrens jemmerskri, velat bana sig väg ifrån de sista lemningarna
af mensklighet i Neros bröst. Man ser. att man har framför
sig en lefnadslustig romare ifrån kejsartiden, som i
giftbland-erslcan Locustas akademi — för att begagna ett nyss citeradt
ord af Calderon — gjort npp sina affärer med sitt samvete och
blifvit fullkomligt ense med sig sjelf: som förråder under
kyssande, lönnmördar under smekningar ocli låter hela jorden
betala sina prestationer — icke såsom kejsare, men som histrion;
med ett ord: (__ein Virtuos des Verhrechens’", såsom Ranke
snillrikt uttrycker sig angående en af Neros ypperste imitatörer *) i
samma Rom. hvilket hade haft äran vara hufvudsfeådeplatsen
för den förstnämndes idrotter af alla slag på sin verldsscen.
Hur dyster, i jemförelse med denne förhoppningsfulle
unge mans bild, presenterar sig ej deremot Erik XIV:s. Han
visar sig såsom ett ^sorgebarn” af den melankoliska norden; en
granne åt den tmder ånger och ruelse öfver hvad han gjort och
icke gjort, sig sjelf bortfrätande Hamlet : en man, som när han
blir vild, med egen dolk, förd af hans egen hand, söker upp sin
fiendes hjertblod och förvrider, sedan illbragden är utförd, sina
läppar, icke till lustigt liånskratt, utan till vansinnets.
Men bägge hafva de äfven det med hvarandra gemensamt,
att dramatiska skalder funnit särdeles behag i att förflytta dem
ifrån historiens grund till tiljornas. Skilnaden af hvarderas
behandling såsom ämnen för diktens tragedier är dock ganska
märkelig. Medan alla de poeter, hvilka utkorat Erik XIV till
sin hjelte, synbarligen förfarit med honom med en ömhet, som
de sanningen mer än skönheten och personerna älskande
liäf-derna ej få låta partiskt påskina, hafva deremot skalderna med
*) Caesar Borgia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
