Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man tror ju sig, såsom vi längre fram få närmare tillfälle att
visa, hos Börjesson finna bevis på den alldeles motsatta
svårigheten af att framhinna först efter andra till ett fält, hvarpå den
rikaste skörden redan blifvit skuren. Men Lidner bar
visserligen deremot klart ådagalagt i sin ^Medea", huru mycket
lättare det för honom var att gjuta lif i ett redan mångfaldigt
omfor-juadt ämne, än att i första hand gestalta ett sådant till full
poetisk storhet. Olägenheten för Lidner att först bland alla hafva
hunnit in på tärtingsbanan finna vi likväl hufvudsakligast ligga
i den redan antydda omständigheten, att han föddes och
uppväxte på en tid, då den Richelieu-Aristoteliska träldomeu ännu
tryckte tung på de dramatiske skaldernas själar i hans land: en
boja, som Lidner, oaktadt hela den vilda elden af sin
skaldenatur, var för vanmäktig att smälta ifrån sig. Vi böra dock
genast tillägga: vår meniug är i alla fall ingalunda den, att
Lidner, äfven om han känt sig aldrig så fri från de pseudoklassiska
banden, kunnat af sin Erik XIV göra ett mästerstycke i
dramatisk väg. Men vida bättre, än det lyckades och kunde lyckas,
medan liaus bästa förmåga låg neder, fjättrad af de
godtvckliga-ste reglor, som någonsin blifvit påtrugade den fria poetiska
anden, skulle dock utan allt tvifvel hans försök hafva aflupit,
der-est han i sin dramatiska verksamhet icke känt sig bunden
såsom en fånge, utan blott såsom en menniska, hvilken fritt
hyllar de af förnuftet påbjudna lagarna. Måtte detta yttrande ej
så missförstås, såsom vore vår mening, att friheten från alla
poetiska reglor varit en lycka för Lidner. Yi skola snart söka
visa, att sällan någon rikt begåfvad skald funnits, hvilken i högre
grad än just han, varit i behof, så i ett, som i annat afseende,
af tyglande normer. Men icke dess mindre hålla vi för, att det,
genom den för tillfället rådande konstkonvenansen honom
pålagda tvånget verkade, medan han författade sin Erik XIV,
för-derfligare, än hans regellösa inbillningskraft någonsin hade
kunnat verka på skaldestyckets fullbordan.
Vi hafva här instämt i den chorus af tadel, hvari den
romantiskt poetiska åsigten protesterat emot den modernt
klassiska: en protest, hvilken för öfrigt oände ligen mera öfvertygande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
