Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För tillgången af sjelfva saken redogör för öfrigt
Sainte-Beuve i följande ordalag:*) „Le Cardinal Fiichelieu. qui, grdce
å scs ci mj faiseurs, se piquait d’étre le premier auteur
dra-matique du rot/autne, s’installa le patron, c est-å-dire le maitre
de la comédie comme de I’ Académie. Un jour que Chapelain
se plaignait en sa présence des di/jicultés qu éprouvait la
régle des vingt-quatre heures, il fut décidé que la regle
de-viendrait loi.u — Ocli dervid blef det under närmare tvänne
sekel i det land, livaröfver Kichelieu hade herrskat.
Det måsto likväl medgifvas, att, då don allsmiiktige
mannen upphof sig till envåldsherrskare öfver all tid, rum och
handling på — teatern, han icke uppställde sitt ogot förgodtfinnande
såsom don egentliga lagstiftande mvndigheten uti dessa ämnen.
På samma sätt som han, under alit, sitt görande och låtande i
staten, icke ville synas handla af egen maktfullkomlighet, utan
städse utsträckte sin oåtkomliga hand ifrån konungamantelns
förhänge, likaså visade han sig snarare blott i egenskap af
verk-ställande makt på den dramatiska vitterhetens territorium.
Äfven der föregaf han sig ondast utföra 011 furstes autokratiska
dekreter. Det var konungen i den antika verldens filosofi,
Aristoteles, kardinalen sköt framför sig vid detta tillfälle. Men
sällan har chiméren af en auktoritet på ett mer hädiskt sätt
usurperat ett domaresäte, hvarpå förnuftet ensamt eger att sitta
till doms. iin då man roade sig med att framgyckla icke
Aristoteles’ anda, utan ett spöke af honom, som till Corueille och
Frankrikes alla andra dramatiske författare skulle ropa: hit,
men oj längre! Tröstlöst måste det dock synas, att äfven under
tider, då bokstafven gällde mer än andan, en dogm mer än
sanningen, ett maktspråk mer än do ojäfaktigaste förnuftskäl, döden
upphöjdes till lagstiftare åt det evigt framskridande lifvet.
Vi hafva nu framliuunit till don vådligaste punkten af vår
afhandling, en punkt. Iivari, såsom vi på förhand kunna taga för
afgjordt, det mesta missnöje med, don svåraste opposition emot
våra här uttalade åsigter måste koncentrera sig. Men då vi ön-
*) Saiute-Beuve: Tabieiu de la Poésie Francaise etc’ pag. 255.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
