Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den skald, som kau skrifva en sådan rad, kan icke skrifva
ett historiskt skådespel.
Också hafva ej ens de tvänne ypperste och derjemte
mildaste af alla konstdomare, hvilka närmare ingått i granskning
af Lidners skaldiska förtjenster, tillerkänt kung Erik XIV
något synnerligt värde. Såväl Franzén*) som Atterbom, oaktadt
deras hjertan stått mera öppna än kanske någon annan
nordbos för livarje form af skönhet inom poesins universum, finna
Lidners historiska sorgespel endast förtjent af en kritik af några
få rader. Likväl erkänner Atterbom, att -det äger dock vackra
ställen; till och med utmärkt vackra." **) Båda hafva
synnerligast fästat sin uppmärksamhet vid tredje aktens sjette scen
mellan Xils Sture och prinsessan Sophia. Den är en
sentimental idyll, belyst af nära hotande åskmoln, som sönderrifvas af
blixtar. Denna sentimentala tonart, som städse fann en sträng
redo i Lidners hjerta. lämpar sig för detta ställe vida bättre
än för flera andra, der den äfven anslås. Rik på skönhet är
äfven andra aktens sjette scen. hvari samma personer uppträda,
och som, efter en tjusande beskrifning på födelsen af Sophias
första kärlek, slutar med dessa högst patetiska ord af Nils
Sture:
Prinsessa, nej! Befall, min arm regera:
Jag har ej fosterland, ej kung, ej fäder mera.
Ofta nog kunde man tycka, att Lidner slösat på de nämnda
personerna sin högsta skaldiska bevågenhet, och att Erik, som
*) Franzéns ,.Minne af Lidneru, infördt i 19:de delen af
Svenska Akademiens Handlingar, är tecknad t med en ljufhet och
godhet, som väcka forvåning, ehuru man vet, att teckningen Hr af
Franzén. Man tycker sig förnimma en stor, men fallen andes goda
genius klagande, men ej hjertlöst anklagande, döma öfver ett
henligt redskap i deu Högstes hand, li vilket förvillat sig ifrän sin sanna
bestämmelse. Man måste ej hafva mycket att förebrå sig sjelf. då
man så englamildt kan döma öfver andras förvillelser. Isynnerhet
är början af Minnesteckningen obeskririigt skön.
•*) Svenska siare och skalder, del. V, pag. 431.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
