Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I dylika tider gäller det, gamla språket: den, som icke är med
oss, är emot oss, i sin fulla kraft. Hvar och en måste taga sitt parti.
Börjesson kunde lika litet som någon annan förblifva ovidrörd
af den öfver lians land rådande poetiska atmosferen. Och lika
naturligt var det, att lians ungdom kände sig dragen åt det
liåll. <ler de unga krafterna slagit sitt läger. Dessa hade ju
i alla fall den bästa utsigten till segervinning, äfven om man ej
tager i beräkning andra orsaker än den enkla: det var dem
gifvet att längst qvarstå på platsen.
Men så alldeles liandlöst öfverlemnade Börjesson sig likväl
ej åt romanticismens nåd och onåd. Han inlät sig i tuflan om
akademiska pris, öfver livilka klassicitetens ärofulla gamla garde
egde att förfoga. Ville man vinna nåd inför desse veteraners
ögon, fick fosforismen ej sticka formycket fram ur hålen
på den slitna klassiska manteln. Också röjde Börjesson uti
sin redan för några och trettio år sedan utgifna dikt:
aSkapelsen11 alla de egenskaper, livilka göra lians „Erik XIV" till
ett så utmärkt skaldestycke. Den romantiska andan susar väl
varm och innerlig genom hans skapelse; versen flyter väl
glänsande och präktig: men andan förlorar sig icke i en nebulös
lointain, och de rytmiska ordfoguingarna uppträda ej med
anspråk att gälla för egeii räkning, utan som bärare af poetiska
tankar.*) Wi antydde ofvanför en, om än afiägsen förvandtskap
mellan Calderons sångmö och Börjessons och finna detta
skyld-sk a p s - fö rliål 1 ande bekräftadt af den nästan söderlänskt sinnligt
varma koloriten, af den chevalereska innerligheten i kärlekens
yttringssätt, af den mången gång i de praktfullaste hägringar
sig speglande fantasin, livilka locka en att på den luft, som
sväfvar öfver Börjessons dikter, tillämpa Tegnérs granna
liknelse om: JHesperiens himmel öfver Nordens fjäll." Måhända
förtjenar ännu en annan gemenskap mellan de jemförda skal-
*) Likvisst förekommer ofta nog i Börjessons Erik XIV ett
slöseri med rim inom sjelfva versraderna, som. ehuru det
åstadkommer en klingande effekt, likväl närmar sig en lyx. ej fullt värdig den
tragiska skaldens allvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
