Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i tusen krönikor eller ristade i marmor oeh brons. Och död
derinvid ligger ej blott den verkliga historien, hvilken förutan
lif intet kan vara, men också dikten, som i sådant fall kommer
iram med otäcka spökelsesagor, äfven der den utlofvar
tidsskildringar, och tecknar benrangel eller karrikatnrer, medan den
tror sig måla karakterer, ja till och med typer. Men lefver
deremot det förgångnas herrlighet opp i det närvarandes
innehållsrika medvetande, så tränger ljuset från diktens fackla
genom det hädangångnas skuggor fram till sanningens och det
skönas klarhet. En lampa, en gång tänd förmår, äfven om hon
stanges in uti ett grifthvalf, kasta ett blidt sken på sjelfva
graf-varnes rof, till dess att hennes eld omsider ökat deras tal.
Kastas lampan deremot förutan sitt eget ljus bland dessa, för
hvilka allt ljus längesedan slocknat, så kunde hon i tusen år,
ifall någon skulle gifva akt deruppå, åberopa sina anspråk
såsom ljusspridare, utan att urskiljas ifrån de dödes ben, med
hvilka hon förblandats.
Öfvergången från det ofvansagda till ämnet för vur
framställning är så i ögonen fallande och påtaglig, att den knappt
behöfver utpekas. En lifsyttring hos den finska folkandan af
sä stor, så imponerande art, som det tragiska elementet i
Kalevala, kan ej vara foster af en tillfällighets lösa nyck. Eu dikt,
sådan som den om Kullervo, måste hafva sänkt sin rot djupt
i en verklighet, inom hvilken stormuppfyllda krafter lössläppta
brottats. Sin rot, säga vi blott. Ty under förhållanden,
liknande dem, i hvilka Kullervo-dikten lefver och hafver sin
rörelse, kan ingen dikt bilda sig, gestalta sig i artistisk form.
Det var ej, medan striden brann mot och för Troja, lliaden
kunde med säker blick åt hvarje detalj utdela den plats, som
tillkom densamma. Krigets flamma måste slockna, innan
sångens klarhet förmådde stiga upp i lugn öfver de segrande oeh
de fallne. Den der målarens försök, hvilken, medan skeppet
handlöst kastades af orkanen, lät binda sig fast vid stormasten
för att sålunda få fotfäste att natursannare afkopiera
ögonblickets förfärliga verklighet, var antingen ett djerft charlataneri
eller en otidig sjelfillusion: doek i hvilketdera fallet som helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
