Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godhet och ömhet vidrördes, blir, då hans själ uppfylles af
krigiska tankar, jernhård mot alla de vekare känslor, som af
hemmet kunna väckas. En enda gång halka till och med den
moderliga huldhetens utgjutelser, hvilka dock annars värma hans
stelnade håg till lifs ånyo, ned ifrån ispantsaret, som frusit
fast kring hans bröst. Det är i den stunden, då bela hans
väsende gripits af lusten att genom hjeltebragders glans blända
sjelfva de svarta rof-foglar, som tära på hans samvete, hvarest
hans svåraste missgerning ligger obegrafven. Då hans arma
moder, som tager för afgjordt, att sonen skall falla för svärd,
frågar :
aHvad har då din gamla moder
Till sitt stöd på ålderdomen?11
har den förhärdade hjerta att svara:
ttDigna må hon under bördan,
Qväfvas uti boskapsstallet!11
Länge räckte likväl ej öfverspänningen hos den om segrens och
förstöringens blodrus drömmande hjelteynglingen. När afskedets
stund var inne, bortsmälte den hårda isskorpan från hans sinne,
upptinad i den vemodiga förkänslan deraf, att skiljsmessan skulle
blifva evinnerlig. Det outplånliga behofvet af deltagande och
kärlek rörde sig ånyo. Kullervo vänder sig med de mest
bevekande frågor till hvarje ledamot af familjen, begärande
visshet derom, att bitter sorg skulle följa honom, när han:
^G-ått för samfundet förlorad,
Brutits lös ur slägtens kedja71.
Men alla, med undantag af den enda, hvars ömhet aldrig kunde
svalna, tyckas anse honom redan genom sin missgerning utstött
derifrån, ocb de fullända bannlysningen i de obarmhertigaste
ordalag. Och slägtens omensklighet manar åter fram det
diaboliska, som låg i Kullervos själ vid sidan af hjeltelynnets vekhet.
Med bittraste hån kastar han förolämpningen tillbaka. Men
hjertat blödde påtagligen under det trotsiga hånlöjet. Ett hopp,
det sista, om att mötas af menskligare känslor återstod för ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
