Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var det ej till att hämnas bland annat det onda, hans slägt
hade lidit, Kullervo sade sig vilja hemsöka Untamoinens folk
ocli gårdar med förstöring? Och nu tyckas de hårda slag,
hvilka ånyo rastlöst drabba samma hans slägt, gå honom lika
litet till sinnes, som branden af en hundkoja inom hans
fienders gebit skulle göra det. För en sådan motsägelse i dikten
skulle de af teoriernas sötmjölk uppammade skalderna skygga
med bäfvan tillbaka liksom för en maras nattliga kavalk>ader,
under hvilka de sjelfve vore fördömda att tjena till lokomotiv.
Men naturskalderna låta lika litet som naturen sj^elf skrämma
sig af motsägelsernas sken. Samma bölja, som villigt bär
seglarens köl öfver hafven, kan ju nästa stund visa sig ganska
beredd att sönderbryta denna. Och vulkanen, som med eldigaste
ifver binder herrliga kransar af vegetation kring sin midja,
bryter när som helst ut i motsägelser emot sin alstrande drift och
qväfver de af honom sjelf närda yppiga blomstren under sin
mot allt lif fiendtliga lava. Och han finner det dessutom
alldeles icke betänkligt att stundom låta massor af is lägra sig på
den väg, den eldsprutande folkvandringen ur hans inre kommer
att innan kort taga. På samma sätt förhåller det sig ock med
folkdikten. Det gör henne ej det allra ringaste bekymmer, att
Kullervo är vorden iskall för deras väl, hvilkas lidna oförrätter
han visar sig hafva den ifrigaste böjelse att hämnas. Hämdens
vulkaniska eruption är nog stark att bryta sig sin egen stråt
genom stängsel såväl af snö som blomstermattor. Detta hör till
naturens hemligheter. Och folkdiktarens vilda öra har för dessa
ett gehör, som betydligt förslöats ej blott hos de bort- och
förkonstlade poeterna, men äfven hos de sannt artistiskt utbildade.
Det vore således temmeligen obilligt att tillräkna
Kullervo-dik-ten såsom oförlåtligt fel ifrågavarande skenbara kontradiktion,
hvilken hörer till hennes allra utmärktaste förtjenster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
