Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anropande till sin gamle bundsförvandt i höjden. Men ej
annat bistånd askar Kullervo likväl af „öfverguden Ukko“ än ett
medel i den starkes hand, hvarmed denne sjelf kan utföra sina
gerningar. Ty den finska myten, liknande deruti närmast den
skandinaviska, andas öfverallt denna heroismens sjelftillräckliga
egoism, hvars högsta, men likväl så enkla lära sammanfattas i
de trivialt vordna orden: bra karl hjelper sig sjelf. Från
Orienten härstammar sannolikt dock de finska lieroernes böjelse att
söka sina käraste och mest använda vapen i den andeliga
öfver-lägsenheten. Men de älska dock mer, än man skulle föreställa
sig, sådana svärd som det, Kullervo nu utbad sig af Ukko.
Skönt och präktigt skulle det vara, men framför allt likväl borde
det spisa till i striden emot hela den fiendtliga skaran. Med
det ville Kullervo framstå utmanande, han ensam emot hundrade.
Och detta var ej blott ett tomt skryt af Kullervo. Han
skred till ferm expedition Lärdomarna af hans
barndomsminnen hade ju ej gått för honom förlorade. Allt livad lif hade,
misste detta vid sammandrabbandet med Kullervo. Ilvarest han
framgick:
„Lemnar han blott spiselns stenar
Och på gården långa rönnen.“
När förstöraren hade hunnit grundligt fullborda sin
mission såsom hämdens genius, när lian uppstaplat idel lik och
ruiner omkring sig der, hvarest han förefunnit menniskolif och
menniskohem, vaknade naturligtvis längtan efter anförvandter
och hem med högre styrka än någonsin förr i hans själ. På
öfverspänniugen af hämdens blodrus måste nedstämning till de
vanliga menskliga behofven följa. Ilämnaren, bjelten finner, att
hämden ej i längden kan värma och göra ett menniskohjerta
tillfyllest. Han vill helsas välkommen af dem, för hvilka han
manligen kämpat : lian vill tryckas af deras varma händer,
hvilkas lidna oförrätter han hämnats. Och derför styr han kosan
genom den ödemark, lians vreda bragder skapat, till sin forne
faders gårdar, till de fält, på hvilka hans föräldrar byggt
och bott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
