Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Kullervo hunuit gråta ut, förstår han, att nr intet
bröst ofvau jorden ett echo skall biira något gensvar ]iå lians
klagan. Då vända sig lians tankar till det dyrbaraste, lian på
jorden egt, ehuru det nu hvilar under henne. Han \ ill ej tro,
att hans moder gått bort utan att lemua qvar någonting, som
kunde lända hennes öfvergitiie älskling till tröst. Kullervo
misströstar likväl, att hon, som ej mera kan förnimma hans
stämma, skall fatta lians ögonspråk, lians tankars suekan. Dock
du hör mig icke, moder, menar han:
,,Jos ma silmillä siherrän,
Eli kulmilla kujerran,
Päälaella lausuelen.“
Men äfven nu bekräftades sanningen af hans mors tidigare
milda förebråelse: att han ej kände hela djupet af en moders
hjerta. Moderskärleken är odödlig. Sonens klagan väcker hans
mor ur grafvens sömn. Ännu ur dödens natt upptäcker hennes
kärlek en lefvande varelse, af hvilken den förtviflande och
rådville kan erhålla ledning. Ilon har qvariemnat Musti, den trogne
hunden, hvilken genom skogarnas ödsliga djup skall beledsaga
den ensamme, om hvilken ingen menniska mera vårdar sig. till
skogsnymfernas tillhåll, der Kullervo åtminstone kan uppehålla
sitt eländiga lif.
Och han följde deu huldas råd: drog ut i ödemarkerna,
rättande sig efter Mustis trogna visning. Men ej ens grafvens
rådslag förmådde numera leda Kullervo äter in på lifvets för
honom förlorade spår. Plötsligt stod han vid undergångens
öppna portar. Och han var ej den man, som skyggade tillbaka
för vådan att stiga fram inom dessa. Ilvad hade han väl
dessutom att lefva för? Lidandets, brottets, hämdens kalk hade lian
ju redan tömt ut ända till dräggen. Nu återstod för honom
ingenting annat än att göra slut för alltid på sina lidanden och
hembjuda sig till offer för allt, livad han hade brutit. Den
hemskaste påminnelse om det värsta, han begått, lät ej länge
vänta på sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
