Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffar, egenteligen utgöra ett enda helt, huru skiljaktiga än
accidenserna i hvardcra för öfrigt än må förekomma. Denna
deras gemenskap består deri, att de tillhopa utgöra en stor
se-demålning, icke i den tråkiga, moraliserande meningen, hvari den
ofta fordom plägade användas, men i den skönaste betydelse,
som i detta ord kan läggas, af det egenteligen finska folkets
hela skaplynne. Men huru olika äro icke sjelfva grunden, hvarpå
de tvänne afdelningarna af denna tafla äro målade, och koloriten,
som på hvardera af dem är använd! Uti „Elgskyttarae“
fram-ställes den finska bonden, såsom nödvändigt var för att visa
honom i hans rätta element, uti smällkall vinter, midt i en
jern-hård natur, som tager i anspråk hela hans mannakraft, om den
af honom skall kunna tämjas. Han uppträder allvarlig, lugn
och stark, såsom mannens seger är, vunnen ej efter hetsig, snart
öfvergående strid, men efter länge fortsatt kamp på lif och död.
Det visar sig, att han icke är van att få någonting till skänks ;
men derför är äfven det byte, han burit hem, honom så kärt,
derför förhåller han sig äfven emot de öfvervunna svårigheterna
vänligt, liksom den ädelmodige segraren mot sin tappre fånge,
derför lyser ur hans inre ett ljus af förnöjsamhet genom den
stela vtan, kastande ett trefligt, om ock ej bländande sken på
allt det, hvaraf han omgifves, ej olikt det, som
„sollikt tindrade ur de öppnade gluggarnes i ram a,”
bjudande dem, som genom den mörka, kuina qvällen sträfvade
till den uti ,.Elgskyttame“ tillställda ,,raska11 förlofningens fest,
att förfoga sig in.
Det förekommer mig, som skulle sånggudinnan i denna
dikt ila fram på skidor öfver skaren, hvilken bär henne lätt,
ehuru drifvan höres knarra under foten; och om än rimfrost
fäster sina briljanter på den yttre drägten och hennes ögonlock,
flämtar dock lii vet så varmt inom hjertat. Snabb som om
vintern en storm, lyftande på furornas silfverkronor, sväfvar hon
förbi välbekanta föremål, dem hon känner igen alla, ehuru de
nu gömt sig i den hvita isbjörnspelsen. Och vida omkring
hinner den säkra blicken, om den också någon gång, då det kännes
för kallt, måste tränga sig fram genom tårar. Liksom vandra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
