Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna vi dock icke, att det icke var den tiden, då Runebergs
sångmö hade förvandlat sig till en dam. som, medan folket ännn
lefver, erbjuder sin tjenst att svepa detsamma, emedan det snart
nog ändock skall gå till sina fiider, som vi hjerteligen önskade,
att efterverlden skulle finna allt af dess röst utsagdt
evinnerli-gen förträffligt och osvikligt, och den måste ha godheten ursäkta
oss, om vi icke kunna glädja oss deröfver att veta på förhand,
det t. ex. Lycksalighetens paradisiska ö, der hjertat, dit försatt
af skaldens trollstaf, mången gång firat sin midsommarafton,
måhända snart nog skall höra till de förlorade paradisen.
Skulle vi våga oss ut på profetiornas klippiga haf, vore
det i helt annan afsigt. Det skedde då för att, så vidt omkring
ropet förmådde tränga, förkunna, att om Elgskyttames skald
gäller Pindari åtminstone för det producerade snillet, trösterika
lära: ..ordens ära förblifver varaktigare än handlingens.” Jag
har alltid ansett som ett stort bevis derpå, att Gud ännu håller
sin hand utsträckt öfver det finska folket liksom öfver dess
fäder, att Han ur hopen af en ursprungligen främmande
befolkning manat fram en skald, som ej med ögat blott, men vida mer
med hjertat förmådde uppfatta finnarnes hela lif, sådant det
visar sig än i dag, liksom det visade sig fordom — på samma
tid, som Han från en af dessa finska holmar, om hvilka i
början af denna afhandling var fråga, kallade en man, som med
talismannen uti sitt bröst mäktade besvärja fram de poetiska
skatter, de der alstrades i århundradens natt, omärkeligt och
stilla, likt malmen i våra sjöar, öfver hvilkas yta tusen segla,
utan att ha aning om livad, som finnes på deras botten. Det
är samma dispositio divina, hvilken dref Columbus att
upptäcka verldar och hjeltarne att eröfra dem, som oemotståndligt
ledt Elias Lönnrot ut på hans profetiska färd; ty visserligen
kunna hans upptäcktsresor så kallas, och om honom gäller livad
Goethe sjunger:
Kielit Zukiinftiges mir verkandet Balris. aucli jetzt noch
Still Yerborgenes zeigt er, als ein Kundiger, an.
Wiinschelruthen sind hier. sie zeigen am Stamm nieht die Schätze,
Xur in der inlilenden Hand regt sich das magisehe Reis;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
