Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Dvinas isiga strand och hans hem derpä, märker man dock
lätt, åt hvilketdera hållet det sanna menniskovärdets vågskål lutar.
Det är Runebergs stora lycka och icko mindre förtjenst,
att han så tidigt förstod att fatta, hvilken ädelhet, hvilken sedlig
höghet kan rymmas äfven inom den lägsta finska koja. Det är
denna hans respekt för det stora i det skenbart ringa, som i
betydlig mon gjort hans egen storhet som skald; och det finnes
knappast i hans skaldskap ett mera karakteristiskt drag än jnst
detta. Den, som med värma senterat hans sätt att teckna sina
figurer i ^Elgskyttarne11, har i ^Sägnerna"’1 tusen gånger
återfunnit samma sätt att gå till väga. — Men denna anmärkning
berör redan en af lifspunkterna i de dikter, författaren föresatt
sig att hufvudsakligast bedöma ; och här är ännu icke rätta platsen
för dess närmare motivering. Endast den omständigheten må
här framhållas, att episoaen om det gamla geväret, som så
sällsamt blixtrar fram med krigisk glans midt ibland beskrifningen
om landtfolkets fredliga bestyr, redan pekar på den riktning,
hvari Runebergs skaldskap egde att gå för att vinna det högsta
erkännandet. I aJuIqvällen" framträder likväl förkänslan deraf
ännu mera markerad.
Det vore tänkbart, ehuru likväl föga sannolikt, att den
sjeltkänsla, hvartill finska nationalmedvetandet begynte arbeta sig
upp under Porthanska tiden, kunnat förslå till frammanandet af
en dikt, icke alltför olik »Elgskyttarne’5, ifall rätta mannen redan
då hade funnits till hands. Men verkliga förhållandet utvisar
ändock, att ej ens den ädle skald, som så varmt inålade
^Frihets-bilden71, förmådde ännu på den tiden demokratisera poesin lägre
ned, än att han från de aristokratiska eller af gudar och gudinnor
bebodda höjder, der hon dittills uteslutande hade residerat, nedlät
sig till tredje ståndet, som öfverallt sträfvade att blifva något,
sedan det länge och väl åtnöjt sig med att vara intet. Det var
redan ett stort steg, Franzén hade tagit, då han i en arm lappsk
prestman och dennes följeslagerska genom lifvet vid polarcirkeln
upptäckte ämnet för poetisk behandling. Men till en sådan
sammanställning af ord som: t,_den aktade tiggaren Aronr kunde
hvarken hans förstånd eller fantasi lyfta — eller sänka sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
