Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheter fullkomligt öfvervnnna i den sist utkomna samlingen.
Idel finska tänke- och handlingssätt, figurer och strider mijta oss
här. Det har gått så långt, att när den nnge svenske hjelten
Schwerin fått sin välförtjenta hedersplats bland våra kämpar,
ingen kan af sångens innehåll ana till, att han på främmande
jord sett dagens ljus. Sjelfva Suominamnet har i qvädet öfver
den femte Juli kommit till heders. Och om också det storartade
stycket: »Adlercreutz-3 pligtskyldigast innehåller en vackert sagd
komplimang åt det land, som skänkt honom en ärofull graf och
der han uppgifves aäfven hafva kämpat skönt en strid1* — ehuru
den striden i verkligheten var den oskönaste, hvari någop bjelte
här i verlden inlåtit sig — slutas äfven det stycket med en
vändning, som återför oss på vår inhemska mark.
Med allt skäl kan Finland vara stolt öfver, att dess ande
gifvit en så bestämd riktning åt en bland de ädlaste
represen-tanterne deraf. Att den i Sägnerna rådande sinnesstämningen
skall höjande och förädlande återverka på nationen, hvarifrån
den ntgått, är otvifvelaktigt. Men den har redan åstadkommit
en annan verkan af högst märkvärdig beskaffenhet. Ty enligt
all sannolikhet har den i Runebergs senaste sånger så energiskt
sig uttalande fosterländska stämningen mer än någonting annat
bidragit till att för svenskarne lätta upptäckten af ett för dem
ända till senaste tider alldeles obekant fenomen: tillvaron af en
finsk patriotism. Annu for några få år sedan sågo äfven de
mot oss välvilligast stämda, för våra förhållanden mest intresserade
män derborta i hvarje varmare uttryck af finska fosterländska
tänkesätt endast fåfängliga försök af personer, hvilka, då de ej
fått vara med om att insamla runor eller vid arbetet för finsk
lingvistik, ändå ville göra något väsen af sig genom löst prat
i deras fädernesland rörande ämnen*). Under längre tid kunde
man dessutom ej lösslita sig i Sverige från den fördomen, att
hvarje yttring här af kärlek till eget land innehöll ett affall från,
nästan ett förräderi mot Sverige: i bästa fall ett underkännande af
*) Se den naiva expositionen af denna åsigt i herr Ang. Sohlmans
skrift: ..Det unga Finland".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
