Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om ganska få bland nutidens diktare förmå med Runeberg täfla.
Svårligen öfverträffar honom någon enda af dem hiirutinnan.
Och likväl har denna egenskap hos Sägnerna blifvit mer än
ifrågasatt: den blef dem rent af frånsagd: och denna plundring
verkställdes af den ende svenska skrifvande man, som ej var
synnerligen underlägsen Runeberg i det, som frågan gällde, och
således äfven, ifall han så behagade, bordt kunna bättre än de
fleste döma i det målet. De mortuis nihil nisi bene.
Författaren är ingalunda hugad att här förnya den polemik, hvari
lian af alla krafter sökte på den tiden gendrifva Almqvists
paradoxala sats, att de i första samlingen af «Fänrik Ståls Sägner1’
upptagna figurerna endast framstodo såsom typer, d. v. s. utan
all karakteristisk egendomlighet, och lika väl hade kunnat vara
utplockade från hvilken armé som helst. Och likväl slår detta
påstående mig ännu i denna stund med häpnad, ehuru numera
ej just derför att Almqvist förfäktade det, utan hufvudsakligast
emedan det såg ut, som hade han verkeligen sjelf trott på den
orimligheten, han i ^Aftonbladet” försvarade.
Född är väl den solisten ej ännu och födes icke heller i
brådkastet, som kan leda i bevis, att personligheter, sådana som
Otto von Konow och hans korpral, löjtnant Zidén, eller ens
Sandels och Döbeln äro i Sägnerna så allmänt och obestämdt
hållna, att man helt lätt kan taga miste på dem och i hvilken
soldathop som helst få fatt på alldeles dylika manspersoner. Och
om möjligt med ännu mer igenkänneliga drag tecknade stiga
menniskorna emot oss i den senare samlingen. Skaldens hand
har vunnit, om också icke i styrka, hvilket knappt nog var
möjligt, så likväl i dristighet. Man märker, att segervissheten hos
honom stegrats ännu högre: han känner och erkänner inga
svårigheter mer, dem han ej vet sig kunna öfvervinna. Han
misströstar ej om att genom sin djerfva framställning väcka
deltagande och intresse äfven för situationer, ämnade enligt sin
egentliga natur att inge obehag och leda. Såsom det märkeligaste
beviset härpå må anföras behandlingen af de vilda utbrott,
hvartill von Essens obändiga husarlynne hänförer honom. Att
besjunga en sådan historia utan att framkalla harm eller hånlöje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
