Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga måttet och hans oförslappade drift att gifva hvarje verk den
högsta möjliga fulländning — hvad vill man begära mer af en,
ämnad att gå långt i bildthuggarns konst? Det är sannt:
någonting erfordras väl ännu förutom allt detta. Men det tillskottet
är af den art, att hvarje land, som höjt sig öfver den allra lägsta
grad af begynnande civilisation rår med att erbjuda dertill tillfälle
åt dem bland sina söner, hvilka lofva att med ära gälda det
emottagna förskottet. Ty fråga är ju endast om en sådan småsak,
som en atelier, der den första tekniska färdigheten kunde i eget
land förvärfvas. Såsom sagdt det var kanske en lycka, att
Finland för en menniskoålder sedan hade hvarken råd eller lust att
tänka på slika bagateller som skön konst. Genom ett sådant
förmynderskap skulle det möjligen från den fosterländska parnassen
förflyttat ett af dennas skönaste namn till andra sferer för konsten.
Hvilken uppmuntran till fortfarande försigtighet åt det hållet
ligger det ej i ett så lyckligt resultat af en alla artistiska
förvecklingar förekommande omsorg!
De egenskaper, hvilka utan tvifvel skulle gjort Runeberg
t.ill en föga vanlig skulptör, hafva emellertid kommit honom
såsom skald lika förträffligt till pass. Hans gestaltbildande förmåga
har dessutom i det poetiska ordet funnit ett vida rikare material,
än marmorn eller bronzen förmått erbjuda. Och obestridligt är,
att just de sidor af hans poetiska produktion, som erinra om
skulpturens verk. äro de, på hvilka hans hufvudsstyrka såsom
skald haft sitt orubbeliga fotfäste.
När man besinnar, att det antika konstnärslynnet i
skulpturen fann sitt renaste och högsta uttryck, inser man lätt, att de
egenskaper, dem Runebergs skaldekonst har gemensamma med
bildthuggarens, slå mellan hans dikt och den antika sången en
brygga, så vidt sådant för en son af den moderna tiden är görligt.
Besynnerligare kunde det låta, ifall man vågade påstå, att det
är just de samma egenheter i hans skaldeväsende, hvilka aflägsna
honom från vår tids poetiska uppfattning och framställningssätt,
som utöfvat den starkaste dragningskraft på hans samtids sinnen.
Och likväl torde det så förhålla sig. Ingenting är vanligare,
man kunde säga naturligare, än att den rike mannen, som i längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
