Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*/h t- ’k : J‘IW
väl i allmänhet vara en nog opålitlig pröfvosten för en vitter
produkts verkliga värde, att deu lyckas frampressa tårar. En
sådan kunde ju hafva den farligaste medtäflare i livilken skral
julpredikan som helst, som med behjelplig svada klämmer om
vederbörande» tårkörtlar. Meu med de tårar, i hvilka Sägnernas
bilder simmat i finska ögon, är det ändock en helt annan,
alldeles egen sak. Ett utmätningsutslag kan ej vara mera fritt
från allt sentimentalt pjunk än dessa sånger; en moders varning
till sitt barn ej mera upphöjdt öfver vanligt effektsökeri än de.
Och likväl åstadkomma de samma rörande verkan som denna
varning. Detta synes förunderligt: men är det dock mindre, än
det synes. Ty Sägnerna tala till allt det ädlaste, som kan röra
sig uti en nations bröst. De vända sig till hennes vördnad för
sina hjelteminnen; hennes, om än slumrande kraft att, liksom
de män, frän hvilka hon ärft dessa minnen, dö för sitt lands
räddning och ära. Och derför, att känslan för det ädla icke
dör i en nations hjerta, innan hon sjelf, sedan hon öfverlefvat
ailt det bästa, som deri funnits, är mogen att falla i sin graf,
har så mången tår fallit på så månget blad af Fänrikens Sägner.
Ty det arma menniskobjertat har intet högre uttryck än tårens
för alla de känslor, som äro för goda att — utskrikas på torget.
Ett ibland de högsta företräden, ja måhända det högsta,
hvarigenom den moderna menskligheten står öfver den antika,
är det mer och mer klarnande medvetandet deraf, att sann
mensklig ädelhet ingalunda är ett privilegium, fästadt uteslutande
vid yttre adelig samhällsställning. Derw bestämdaste arbetsplan
for menskligheten, som historien föreskrifvit och upptecknat, är
hennes oafbrutna sträfvande att demokratisera sig. I begynnelsen
gäller Gudomligheten allena såsom sjelfherrskande makt; snart
usurperas denna makt af fursten ensam, hvilken anser sig ha
fått den af Gud. Men småningom utbreder sig Guds
maktfullkomlighet öfver hierarkin, oeli furstens fördelar sig på
aristokratin. Och hvad det lider, känner sig tredje ståndet vuxet
att slå sig ned på såväl den enas som den andras herresäten:
att, såsom redan ofvanför påpekades, vilja vara allt. Så radikala
anspråk hafva massorna, det egentliga folket aldrig teoretiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
