Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pindarus föga om hjertat — och just denna omständighet är för
vår jemförelse den afgörande — att framställa en lefvande yttre
bild af de kämpar, han med sin sång vill förherrliga. Blott
några få alldeles allmänna drag kastas på segrarens egen
individualitet. De förstå väl att visa oss en man, ej ovärdig af
lyckans, ;scgerns ynnest. Men huru hans inre och yttre
menniska må hafva sett ut, det blir för hela efterverlden en gåta, som
skalden ej anser mödan värd att lösa. Segrarens person gifver
honom endast en önskad anledning att uppsöka de minnen, som
inom kämpens slägt eller fosterbygd kunna ställas i närmare
eller aflägsnare sammanhang med denne, hvilken senast kastat
strålarna af ny glans öfver hädangångna tiders och förfäders
herrlighet. I Sägnerna deremot är den besjungna individen det
afgjordt och främst framträdande. Sjelfva äran, som från honom
faller öfver folk och land, är endast en tillfällig, ehuru naturlig
följd af hjeltens ställning till dessa. Utan synnerlig orättvisa
kunde man till och med antaga, att valet af ämnen, der det ej
varit af dessas vigt och betvdese för det hela ovilkorligen
före-skrifvet, i de flesta fall bestämts af det tillfälle till
karakteristiska målningar, de erbjödo åt skalden.
Önskande visa, i hvilken alldeles egendomlig form
Sägnernas’ lyrik modifierat sig, kunde författaren svårligen framhålla
en mera öfvertygande bevisning, än då han erinrade om den
skarpa kontrast, som röjde sig mellan dessa och de sånger, dem
redan Horatius och efter honom otaliga andra ansett
oefterhärmliga, hufvudsakligast för deras förträfflighets skull. 1 annat fall
skulle en sådan jemförelse ökat antalet af de öfverflödiga
mödorna att ttgå öfver ån efter vatten71. En helt annan jemförelse
låg oss alla vida närmare: jemförelsen med den dikt, som,
uppburen af en popularitet utan like, under en hel menniskoålder
ännu enväldigare än Sägnerna beherrskade ej endast alla
svenska språket talandes entusiasm, utan emottog gärder af beundran
och förtjusning från de yttersta kanterna af den civiliserade
verlden. Det behöfver väl ej uttryckligen sägas, att här menas:
aFrithiofs Saga", hvars skald uppställde såsom första tesen i all
sin estetik den läran:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
