Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra genom berättelsen blott. Det värsta är, att det
momentet, som bordt nedsättas till ett sekundärt, fått åt sig
kufvud-rollen anvisadt. Ty intresset tages från början till slut
förnämligast i anspråk för den döende krigaren sjelf, som var aen
hatad främling här”. Mellan läsarn och honom föreslås ännu efter
hans död ett slags brorskål i följande ordalag:
,,Han kom från ett fiendtligt land.
En oväns svärd han bar:
Dock fatta, broder, rörd hans hand
Och mins ej, hvad han var;
O, blott på lifvet hämnden ser,
Vid grafven hatar ingen meru.
Mot denna variation på det gamla herrliga ordet:
agraf-ven allt förliker” är ingenting att säga, isynnerhet om dess
försonande verkan understödes genom tanken på det yttrandet af
aväbeln”, som korpral Buss åberopar: tSå är tjensten, gubbe
lilla”. Men hur annorlunda skulle ej blott styckets slut, utan
ock allt annat deri trängt in i vår själ, ifall skalden låtit en
idé, som erbjöd sig helt nära, lifva och leda det hela!
Ound-gängeligen nödigt hade det ändock varit, att den älskande flickan,
som genom dödens tysta fasor uppsökte sin fallne vän, icke
låtit locka sig att skänka sitt hjerta åt en främmande karl.
Styckets vackra plan skulle då kunnat blifva den att visa
skil-naden mellan dens lycka, som älskad, saknad, begråten får stnpa
vid försvaret af sitt fosterland, och missödet att falla ett offer
för tjenstepligten, sedan man blindt nödgats underkasta sig
”menskans hårda lott att plåga och att plågas blott”. Skalden
hade äfven i sådant fall för att stärka kontrasten icke behöft
ens gå så långt, som han nu i alldeles oträngdt mål har den
hårdheten att gå. Kanske har det skett afsigtslöst; men visst
ser det ut som en elak anspelning på seder och bruk kring
Wolgas stränder, då det berättas, att den gamle krigaren ahann
till flickans fot och dog”. Och icke nog dermed, att sjelfva
detta faktum omtalas: skalden har ansett denna bedröfliga
position så karakteristisk för den döende krigaren, att han ej kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
