Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gick deu gamle. Öfverallt var döden,
Men af lif ej ens en suck att spörjas.
Först vid slutet af den krökta gången.
Mellan ödelagda gårdar banad,
Satt en yngling, snart förblödd, vid vägen.
På hans bleka kinder flög dock rodnad
Flyktigt, som på qväliens silfverskyar,
Och hans släckta öga tändes åter,
När han. vaknad, såg den gamle nalkas.
„Hell“, lian sade, ,.nu är lätt att blöda,
En bland många, som det unnats tidigt
Att for fosterlandet dö med seger.
Hell dig, du, som fostrat landets räddning,
Treiallt hell den ädle. som oss förde,
Ensam mäktig mer än vi tillsammans.
Se, med bruten styrka stod vår skara,
Skingrad som en hjord, den ingen leder,
Ren till dödens nesa hopplös korad.
Ingen fanns, som ropte folket samman,
Ingen gaf ett råd och ingen lyddes,
Förr’n han syntes, forr’n nr öknens klyftor
Tiggarsonen kom med kungapannan,
Och hans röst, som ljöd till strid, förspordes;
Då döt eld igenom hvarje hjerta,
Tvekan flydde, honom kände alla,
Och med honom gick vår tropp mot svärden.
Som en stormvind iu i vassen bryter.
Se mot kyrkan, långt som vägen räcker,
Ligger landets ovän, som på ängen
Strå vid strå, der skördarns lie framgått;
Der är banan, som den ädle vandrat,
Som min blick har följt, sen foten svikit,
Som min tanke följer än i dödeu“,
Ett märkeligt drag, som genomgår alla berättelser, dem
den gamle under sin vandring får höra, ligger i den fasta för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
