Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt det der är så enkelt, så naturligt, att man nästan
glömmer bort, att man endast läser en dikt och ej har för sig
en verklighet. Sjelfva Bernardin de S:t Pierre är ej i sin
aPaul och Virginie7’ oskuldsfullare, naivare, ehuru han med den
lilla dikten åstadkom det underverket att försätta i en idyllisk
stämning — för några ögonblick — hela sitt tidehvarf, som var
ingenting mindre än oskuldsfullt och naivt. Äfven vårt kan
ej särdeles berömma sig af dessa egenskaper. Kanske kan
man således hoppas att endera dagen se uppstå en Orvar Odd,
som demonstrerar, att torpflickan11 hade fått ett mycket
lämpligare slut, ifall detta smakat en smula t. ex. af slutet i aRomeo
och Julia71. Hur rörande skulle det ej varit, om flickan störtat
sig i närmaste brunn, och det ej återstått för brudgummen
annat än att öka dennes flöde, sedan han icke allenast ej lyssnat
till sin blifvande svärmors råd, utan låtit af sitt kurage
hänföra sig att löpa efter ett par fiender, som händelsevis voro
hvarken ^nedgjorda eller fångna".
Det måste väl medgifvas, att om ^Torpflickan7 finge ett
sådant tillökt och förbättradt slut, det vore rakt slut med
Runebergs vackra, djupt elegiska torpflicka.
Molnets Broder var i det hela taget en lyckans guldgosse,
sedan han undsluppit sitt första lefnadsstadiutn. hvilkets
förtvif-lade ödslighet hans fosterfader i sin halfqvädna visa så
oefterhärmligt beskrifver. Molnets Broder upphörde snart att vara
,_,snö på nattens fötter, som han stampar af i stugan kommen11;
tidigt blef „hans rykte kärt för mången, större än en man i
nejden vunnit11. Och hvad som var mera värdt än allt detta:
ban vann ett hjerta, fullt värdigt att älska honom och att af
honom älskas. Och han fick falla för fosterlandet i blomman
af sin seger, sin kärleks, sin lefnads vår. Då han ej kunde
blifva en gud, hade han ju fått fullt opp af den lycka, det
af-undsvärdaste menniskolif förmår beskära.
Hur annorlunda leker deremot ödets hårdhet med tvänne
andra varelser, dem Sägnerna äfvenledes med varmaste
deltagande besjungit och för hvilka de hos oss alla uppväckt ett
dylikt: Sven Dufva och N:o Femton Stolt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
