Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genomklingas. Och få äro väl de finska läsare, i hvilkas själ
ord sådana som dessa ej ofta och länge återklingat:
„Tavasthus! jag kan ej glömma, hur i månans sken du låg,
Kär från Hattelmalas höjder jag dig första gången såg.
Sen var stunden, bister qvällen, jag var trött af dagens färd,
Men jag sökte nu ej hvila, tänkte ej på tak och härd;
Nej, till dina fält och isar stod min längtan denna gång,
Der fanns mer än härd och fiamma, mer än hvila natten lång,
Der fanns Finlands här församlad, ung och modig, stark och fri,
Och på oss såg fosterlandet och på fosterlandet vi.–
Då kom Klingspor, fältmarskalken, stolt som majestätet sjelft,
Med två hakor och ett öga och af hjertat knappt en hälft,
Då kom Klingspor, tog befälet med sin höga titels rätt
Och gaf order, han som Klercker. men hans order var reträtt.
Natt på drifvan genomvakad, stjernenatt vid Tavasthns.
Än, se’n många år förflutit, står du för mitt sinne ljns,
Fast vår trohet blef besviken, fast vårt hopp blef slaget kull,
Fast vår seger blef en dröm blott för en hjertlös veklings skull11.
Ifall de Savolakska officerarnes förfarliga smädechorus
händelsevis hade lemnat qvar ett hårstrå af Fältmarskalkens
arma menniskovärde, skulle den ännu förfärligare stormen af
hela folkets demoniska förbittring väl farit af med dessa beaux
restes. Och skadan var i det hela måttlig. Djupt sorgligt är
det deremot, att Runeberg, som, enligt hvad en sakkunnig man
försäkrat mig, på ej mindre än sextiofyra ställen sökt
åstadkomma förbättringar af detta styckes ursprungliga text, ej med
den korrigerande handen vidrört den enda punkt deraf, som
ovilkorligen kräfde ett förbättradt uttryck. Åtminstone af
Sägnernas skald hade jag väntat så pass mycken känsla för sin
nations och framför allt de besjnngne krigarnes heder, att han
ej skulle tillåta den ohemula smädelse mot desse qvarstå, som
ligger i orden: „och vid Kalix skänkas bort“. Eller fattar då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
