Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Som om de ärnat stå till verldens slut
Och ment åt sjelfva kolan: stopp, vet hut!“
skulle väl ej eröfra någon stor hit af verlden, med det kunde
dock, liksom von Törne, vara „beredt att gå fast mot en verld“.
I denna, liksom i så många andra bland Sägnerna, leker
humorn i ohejdade, ehuru oförargliga språng. Märkvärdigt är
det deremot att se, huru i „Löjtnant Zidén“ dess ådror
fördämmas genom en elegisk stämning, som ej låter dem komma
till utbrott. Den förnimmes blott i luften, såsom aftondaggens
perlregn kännes deri, då det faller på en natur, sjunkande i
nattens famn. Stridiga känslor andas ur detta stycke och taga
makten öfver vår själ. Yi lefva i dess atmosfer såsom i vårens,
vår ljufliga, men så hastigt bortilande nordiska vårs, som redan
är förbi, innan vi ännu rätt hunnit finna oss i vår lycka att än
en gång få emottaga dess löften. Är det glädje eller är det
vemod, som afgörande råder i vårt sinne då? Den, som det kan
säga, kan väl också bäst upplysa oss om de sensationer, hvilka
starkast beherrska oss, medan vi följa den döden utmanande
krigaren på hans korta, men genom Sägnerna odödliggjorda bana.
Den stränge prosaiske moral-predikanten af „herr prostens11
sort skulle visserligen finna, att den tappre löjtnantens vandel
och uppfattning af de pligter, dem menniskolifvet ålägger, äro
så litet ostraffliga som möjligt. I stället för att underkasta sig
den vanliga förståndiga seden, som bjuder: bättre fly än illa
fäkta, „hade han en egen sed“.
,.För fronten ville han gå allen“.
Redan det der var mycket öfvermodigt af en fänrik, om
han ock sedermera fått poetisk rang af löjtnant. Men ännu
oförsyntare var likväl hans fåfänga att ej blott för egen räkning
vilja dö som herre, utan äfven förleda alldeles simpelt folk till
orådet att äfven „dö som herrar11. Men poesin ej blott förlåter
honom dessa hans från det allmänna bruket afvikande böjelser.
Hon är tacksam, emedan han lemnat henne tillfälle att afteckna
en af de ej blott originelaste, utan också mest heroiskt vackra
och sjelfuppoffrande karakterer, hon någonsin haft äran fram-
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
