Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mod, det brast i tu”; eller: ttdet der klang stål; de orden,
herre, de slogo ej klick, de råkte mål”. Dessa liknelser hafva
äfven den märkvärdigheten, att de äro nära nog de enda af
sorten, som Sägnerna bestått sig, sedan man lemnat det på slikt
utomordentligt bördiga fältet: Molnets broder. Särdeles vacker
och karakteriserande både honom sjelf och den unge hjelten är
hans glädje öfver dennes första bragd:
Och Drufva han såg mod förundran uppå,
Fast långt ifrån:
„£tt mästerstycke jag kalla må
Slikt lärospån.
Vinns sådan ära med första språng,
Hvad hinner han ej, om hans tid blir lång?
Ond skydde den ädle gossen,
Han för arméer en gång“.
Den bönen blef éj hörd, det hoppet gick ej i fullbordan.
Med en innerlighet och hjertlighet, som ej kan förfela sin
verkan ens på de isigaste bröst, har skalden besjungit detta svikna
hopp så, att dess bedräglighet nästan förnimmes såsom den högsta
lycka:
,,Han hade sitt sextonde år ej nått,
På bår re’n lagd,
Långt var det lif dock han lefva fått,
Om lif är bragd.
Ack, mången grånat i ärans glans,
Som fäst med glädje sin strålande krans.
På den femtonåriges hjessa,
Om i byte han vunnit hans“.
Och de verser, som derefter följa, äro lika sköna: så
sköna, att man knappt märker det vådliga af den ordlek,
hvarmed stycket slutar.
Men så skön än denna sägen är, eller rättare sagdt just
i följd af sin skönhet, har den förorsakat mig och troligen äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
