Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att rita af och ut de massor, som med tunga fjät röra sig på
de molniga fotfästen, dem man är van att anse för
mensklighe-tens höjder. Men jag vägar likväl tro, att just denna deras
ställning, som mången gång mera, än de måhända sjelfva skulle
det önska, sätter dem i full dager, dessa steg, af hvilka
hvart-enda återskallar när och fjerran, detta deras verkande eller till
och med deras hvila, som kan hryta verlden ur sina fogningar
och redan på förhand anses berättigade att taga i anspråk den
mest ansträngda uppmärksamhet — att detta allt gör det mindre
svårt äfven för den underlägsna förmågan att återgifva de drag,
som utmärka dem — om också icke med den ängsligaste
trohet, dock på ett sätt, som väcker liäigt deltagande och djupt
inpräglar sig «ti menniskornas minne. Sådana äro ju fördelarna,
som svärma kring häfdatecknaren, då han utvalt till föremål för
sina målningar ett folk, det der med larmet af sina bragder
skakat jordens grundvalar. Men när fråga blir om att från
förgängelsen rädda minnet af en enskild inan, hvilken fallit redan
i midten af sin bana, som icke hunnit låta i stora handlingar
framträda de anlag, äfven om dessa varit de herrligaste, som
tvungos att outvecklade pressas tillbaka inom hufvud och hjerta,
emedan intet tillfälle banade dem en väg, hvarpå de kunnat
ikläda sig en fulländad gestalt och uppenbara sig för allt folk i
glans och skönhet — då växa skuggorna i samma mon, som
dagrarna förblekna. Svårigheterna äro ju nu desamma eller
ännu större än de, hvilka kringhvärfva den, hvilken söker
återgifva lifvet åt någon nations minnen, som fattig på yttre lycka
under de flesta af sina sträfvanden varit kringskansad af
ogenomträngliga hinder, då den velat bana en stråt åt sin inre
kraft, så att denna skulle få rum, få luft att bryta fram i
ljuset. Också ligger det visserligen ingen särdeles orättvisa i det
misstroende, h varmed hvarje försäkran om en sådan förträfflighet
vanligen mötes, emedan densamma med fullgiltiga, handgripliga
yttre bevis ej kan styrkas. Verlden är för trång, för mycket
uppfylld med verklighet att åt möjligheternas vidtspridda här
lemna något varaktigt lägerställe. Ho kan fördrista sig att
bestrida den omtänksamma samlarens erfarenhet, då han yrkar, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
