Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lät falla öfver alla sina tankar. Hos honom uppstodo inga sådana
uppsåt, som de menniskor, hvilka stadse kiinna sig uppfordrade
att kring sina egna hålla en oaflöst vård och vakt, gerna ville
låta galla såsom förborgade. Hans handlings- likasom hans
tankesätt lågo klara för öppen dag, såsom om han icke vetat, att
dessa hade någon åskådare. Mången kunde verkligen förmena,
att detta förhållande knappt bör erkännas som en förtjenst hos
professor von Bonsdorff. Ty det kostade honom ingen strid,
intet bemödande: det var och förblef hos honom helt och hållet
— ej hans andra — men hans första natur. Det hade ej ens
fallit honom någonsin in att visa sig annorlunda än han var.
Ocb han misstog sig deri icke: ty ett älskvärdare, varmare sinne
hade väl sällan i sådant fall blifvit undanskymdt af lånad slöja.
En annan olägenhet, som den stränga granskaren kanske
äfven kunde tro sig se härflyta från den förkärlek, hvarmed
professor von Bonsdorff omfattade sin egen vetenskap, var ett
visst underkännande af andra discipliners värde. Sannt är, att
han i likhet med snart sagdt alla sådana män, hvilka af hela
sin själs värma älska en viss gren af kunskapernas träd, med
sin vanliga eller rättare sagdt ovanliga öppenhet oförstäldt
uttalade omdömen, som nog mycket närmade sig en sådan ringare
aktning för de öfriga brancherna deraf. Men så ömtåligt dylika
yttranden än må upptagas — huru oändeligen öfverväger ej en
intolerans, framkallad endast af värme för åtminstone en god
sak, den iskalla tolerans, som alstras blott af likgiltigheten för
allt, för hvilket menniskohjertat kan klappa högst. Hos
professor von Bonsdorff röjde sig intoleransen dessutom endast, om
jag så får uttrycka mig, i teorin. När det verkeligen gälde
praxis, öfverraskades man att hos honom varseblifva ett
innerligare erkännande af allt, hvari något ädelt och godt andades,
än det, som yppade sig mångenstädes, der man snarare trodde
sig ha anledning förvänta ett sådant. För öfrigt tycktes
kärleken till rättvisan hos professor von Bonsdorff stegrad till
verklig passion. Inom dess område kunde, oaktadt hans af naturen
så välvilligt stämda sinne, omöjligen några konsiderationer, som
svurit mot henne, få utrymme. Detta upptogs så helt och hål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
