Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förfärdigade miniaturbilder, begärliga att framställa i
parodierande karrikatnrer dess beteende. Uppträder denna kraft
dess-ntom i enkel flärdlöshet, utan pockande anspråk på
förträfflighet, sjelf främst erkännande hvad som brister, okunnig om
eller föraktande alla dessa små konster, förmedels hvilka ganst
så lätt vinnes hos enskilda och bifall hos massorna — då vill
det lilla, det lumpna i närheten gerna taga tillfället i akt och
söka drifva opp sig till storhet genom att förklena dess värde.
En sten kastad i den spegelblanka viken samlar, — medan den
genom sin egen tyngd drages ned mot djupet af hvirfveln, som
den sjelf gräfver — omkring sig små ringar, hvilka, satta i
rörelse för en stund, försvinna, liksom om de icke funnits till,
antingen då vädret blåser opp eller det återvändande lugnet helar
det brutna. Så har äfven smädelsen, ehuru snart nedtryckt af
sin egen börda, kringom sig sina små — cirklar, hvilka instämma
i dess sorl, svagare eller högljuddare, tills de icke förnimmas
mera, antingen öfverröstade af bifallsstormen eller utplånade af
tystnaden.
Mängden förmår öfverallt, äfven i utmärkta mäns hela lif
endast se ett — hvardagslif; och hvad behag än må kunna
meddelas ett sådant — storhet trifves ej deri. Endast hycklaren
kan få det infallet att uti det kolonisera en diktad.
Vetenskapsmannens stilla verksamhet erbjuder dessutom sällan stora
glanspunkter, hvilka klokt kunde begagnas att gjuta solsken
vida omkring på det framfarna liksom på det närvarande och
kommande. Om hela hans lif gäller i fullt mått Skriftens ord:
när det bäst varit hafver, har det möda och arbete varit.
Men af denna möda ser det främmande landet på en gång
re-sultatema, hör endast den talandes röst utan att se den talande.
För detta är han således egentligen blott en verkande ande, en
ton. ljudande öfver vågen från en luta, som gömmes för
åhörarens blick, mot hvilkas framgång något heterogent mera sällan
känner sig uppmanadt att förnärmande ställa sig; medan samme
man, sedd i sitt eget land, betraktas mera endast som lekamen
och der, utsatt för all en sådans vansklighet, stapplar mot många
svårigheter, hindrande honom sjelf och fördröjande erkännandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
