Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om förtjenst af att hafva träffat det rätta. Och det vore en
olycklig tid, ja, den olyckligaste, som kunde inbryta öfver ett
åt armodet så vigdt land som vårt, då den från fäderne sedan
urminnes tid ärfda pligten att stå och falla med ens närmaste
kunde nedtryckas från ett hafvudmoment i en af ovilkorlig känsla
påbjuden sedelag till ett föremål för vilkorlig pröfning och
beräkning.
Vid tio års ålder tog Nervander afsked från det moderliga
hemmet för att, utan att någonsin återfinna sina spår dit
tillbaka, draga ut i den vida, ödsliga verlden. Denna afskedsstund
har sin egna djupt gripande märkvärdighet och tyckes mig
för-tjent af att upptecknas i den tradition derom, som fortlefver
inom den bortgångnes — ack! numera för alltid bortgångnes
familj. Badande i tårar satt Nervänders sjuårige broder i sin
gråtande moders famn; i ett hörn af rummet lekte hans yngsta
syster i och naed den ettårigas englafrid, till hvilken lifvets oro
och bekymmer ej ännu hunnit storma upp ur jordens sköte.
Med tillkämpadt lugn i blicken öfverskådade gossen, i denna
trånga interieur, taflan af sorgens skugga och ljuset af
oskuldens saliga frid, tecknade af naturen. Omsider fattade han sin
broders hand och, bortryckande honom från modersskötet,
förebrådde han denne med allt det allvar, som kunde belöpa sig på en
tioårig förmanare, svagheten att med sin egen sorg öka hennes,
hvars tårar han var skyldig att, så vidt det i hans förmåga stod,
ntplåna. Derefter trädde han fram till sin späda syster och
uppmanade henne att städse förblifva vid godt mod, ty i honom,
sin broder, skulle hon alltid finna en pålitlig hjelpare och
beskyddare. Denna midt i afskedets bitterhet af gossen
improviserade manhaftighets scen framkallade då ett mildt löje hos
vittnena dertill; men senare, då man såg mannen Nervander
manligen hålla livad han, i förkänsla af sin gryende kraft och
ädelhet utlofvat, log man ej mer åt minnet af detta tidiga löfte.
Och Nervander, sådan lian med tiden blef, ligger i alla fall in
nuce uti det barnauppträde, jag tillåtit mig beskrifva: den födde
beskyddaren och hjelparen, der hans bistånd var af nöden; den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
