Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning oberoende af slumpen. Han kom nämligen i tillfälle att
tidigt, kanske alltför tidigt se och pröfva balten af de yttersta
ändarne utaf åtskilliga akademiska och konsistoriella trådar,
hvilka i den tiden vida mer än i vår omsorgsfullt förborgades
för ungdomens profana blickar. Det närmaste resultatet af denna
förkortning i distanserna och deraf föranledd alltför närgången
skärskådning var väl, tyvärr, en ny styrka, vunnen åt den gamla
läran: major e longinqvo reverentia. Denna brådmogna
pröf-ningslust stimulerades yttermera genom den närmare, af en bland
hans konditioner föranledda, kontakten med en stark ande,
hvilken ifrån begynnelsen hängifvit sig åt skepsis af allt möjligt
slag och en dermed sammanhängande alltid skarp, ofta nog
bitter kritik, hvilken ingalunda försötmades deraf, att den i flera
hänseenden utmärkte mannen i förtid tillbakaträngdes utom den
akademiska verksamhetens område.
En man sådan som professor Johan Bonsdorff kunde ej
undgå att utöfva ett betydligt inflytande på Nervänders för alla
intryck så tillgängliga ynglingasjäl. Och kanske skulle man
framkasta någonting annat än en vågad hypotes, ifall man hölle
före, att en böjelse, hvilken hos mannen Nervander mången gång
i dystrare stunder stegrades till alltför obändig styrka, om också
ej haft sin källa, likväl funnit tillökning och näring i detta
inflytande. Jag menar här Nervänders fallenhet att alltför
troget efterlefva den prosaiska, ehuru på vers uppställda maximen:
nil mirari’., hvilken på ett nära nog oförklarligt sätt hos
honom — liksom hos hans nyssnämnde mästare sjelf — trifdes
tillsamman med endast sällan afbruten välvilja och nästan lika
sällan nekadt erkännande af andras förtjenster, när hans skärpta
pröfning eller till och med endast hans känsla för ädelt och
stort sträfvande förvissat honom derom, att sådana förefunnos.
Jag har med den antydda, såsom det mig synes, oförlikta
motsägelsen i Nervänders karakter vidrört en af dennas
hjertpunk-ter. För att undvika att återkomma till detta ämne på ett
annat, kanske i det hela lämpligare ställe, anhåller jag att ett
ögonblick få dröja vid detta psykologiska fenomen, på hvars
utredning slutomdömet öfver Nervänders sinnelag till ej ringa del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
