Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, af hvem detta blifvit först fästadt vid skutan. Erfar hän
händelsevis, att denna väl bestått sitt läroprof i brottningen
emot stormarna och att den med segelvingarna, han utspänt
deröfver, ilat förbi alla andra, som inlåtit sig i täflan, gör det
väl honom glädje. Men att den städse skall skrida fram belastad
med oförgänglig barlast af tacksamhet mot honom, som gjort
färden möjlig, derhän sträcker sig ingalunda hans anspråk. —
Såsom sagdt, det hade varit nyttigt för Nervänders sinneslugn,
ifall han med dylik sjelfförnekelse hade betraktat all framgång,
han på ett eller annat sätt befrämjat eller förmedlat. Han hade
sålunda undgått att hemfalla åt detta egna slag af dyster —
fanatism, nödgas jag kalla det, som dref honom till tron, att
menniskosjälen hade den afgjordaste böjelse att ju förr dess hellre
emancipera sig från tacksamhetens, enligt hans tanke, odrägliga
börda; en tro, som förledde honom att se tjenster, han varit i
tillfälle att bevisa dem, hvilka han menade väl, ifrån en höjd,
hvari från väl sällan någon betraktat det goda, han kunnat
uträtta. Han ansåg nämligen hvarje handling från sin sida,
hvilken tycktes förtjent af tacksamhet, såsom det säkraste dråpslag,
riktadt mot den persons vänskap, till hvars båtnad handlingen
blifvit utförd. Och då Nervander tycktes mäta hvarje sådan
efter den kolossala måttstocken af det offer, hans ifver att gagna
förmente sig hafva hemburit åt en af mensklighetens onda
demoner: offret af det, som dock är det ljufvaste för hvart
men-niskohjerta, vänskap och välvilja uti något annat bröst, kan
man ej undra deröfver, att han stundom öfverskattade den
förbindelse, hvari andra borde stå till honom. Snarare kunde det
väcka förundran, att han ej tröttnade uti martyrlusten att
bereda sig ovänner genom samma medel, med hvilka hvarje annan
säkrast tror sig vinna vänner för hela lifvet. Men om också hans
eljest så ljusa. själsblick, fördystrad, jag vet ej rätt, af hvilken
bitter erfarenhet, såg vilse uti en af menniskosinnets ädlaste
böjelser: den djupt rotade för tacksamhet, ligger dock
försoningen deri, att han handlade så, som om äfven uti ifrågavarande
fall aldrig ett tvifvel hos honom hade uppstått om
mensklig-betens adel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
