Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visade sig Nervander mera ömtålig än för dessa i tid och otid
framrusande utbrott af en lika hårdhändt som andefattig
uppfattning och manipulation af lians poetica. Hans humana, högt
bildade sinne hade svårt att fatta, huruledes den humanaste bland
alla den menskliga andens yttringar kunde blifva föremål för de
inhumanaste an- och ingrepp. Skaldens ära syntes honom dock
den ljufvaste, den — kanske i mer än en mening af ordet —
afundsvärdaste af all ära, som kunde falla på snillets lott. Och
om han så tidigt afstod ifrån täfian derom, föranleddes han
dertill till någon del äfven deraf, att han insåg, att den första
yppersta finska skaldekrans af naturen var bortlofvad åt en
annan. Det låg ej i Nervänders lynne att länge försätta
för-gäfves sina krafter på en vädjobana, vid hvars mål han ej ens
kunde hoppas att skörda det första segerpriset. ^Finland är
för fattigt att på en gång hafva mer än en skald*, sade han
redan vid den tid, då aElgskyttarne7’ utkom, antydande
der-med, i huru hög mening han tog ordet skald, men derjemte
äfven åtskilligt annat.
Såsom jag mer än en gång redan anmärkt, måste det
studium, för hvilket Nervander vid inträdet på den
akademiska lärobanan skulle bestämma sig, vara främst ett studium,
hvaraf lofvades bröd, men för öfrigt så förenligt med hans
fallenhet, som under så fatta omständigheter vore möjligt. Detta
dilemma tycktes vid den tiden bäst och lättast kunna lösas, ifall
han vände sig åt fysiken. Matheseos och physices adjunkturen
stod ledig; och på sistnämnda vetenskaps högsta lärostol hade
under nära en menniskoålder redan sutit den utmärkte man,
hvilken godhetsfullt och synnerligast uppmuntrade sin unge
landsman att egna sig åt fortsättningen af de forskningar, hvilka i
honom funnit den värdigaste målsman, de dittills egt i vårt land.
Vorden professor vid fem och tjugu års ålder, hade den
äre-krönte veteranen mer än någon annan varit i tillfälle att erfara,
huru vigtigt och båtande såväl för honom sjelf som för hans
vetenskap det är, att vetenskapsmannen icke först såsom andlig
invalid höjes opp på sin lärostol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
