Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miln, hvilka gällde såsom sjelfva bildningens representanter,
af-pressade från Nervander ytterst uppoffringen utaf hans
brinnande-håg för poesin, till hvilken han allt ännu sände trånande
blickar. Men ej ens härvid stannade hans föreställningar om de
offer, han borde hembära åt de makter, af hvilka han trodde
sitt väl och ve bero. Ung sjelf, rik på kunskaper, öppen och
varm för de idéer och känslor, hvilka mest hänförande verka
på ynglingasinnet, hade han allt ifrån sitt första uppträdande
såsom ledare af den akademiska fraktion, han närmast tillhörde,
utöfvat ett betydligt inflytande främst på denna, hvilket mer
och mer utvidgades till hela den dåvarande generationen af den
studerande ungdomen. Med den oväld, hvilken jag föresatt mig
såsom högsta norm för denna min teckning, anmärkte jag tidigare
det missbruk, hvartill hans ungdomliga mod i begynnelsen
stundom tycktes förleda hans talande tungas hos oss föga vanliga
förmåga. Men då han till hemmet återvände med ökad
erfarenhet och mognare insigt i det, som uti hvarje ställning och
förhållande var tillbörligt och skickligt, kunde det tagas för
af-gjordt, att hans ledning af de unga sinnena hade bordt verka
endast lifvande och väckande till det, som evinuerligen och
under alla förhållanden måste erkännas såsom sanut, ädelt och.
godt, samt hans inflytande således i allo blifva lika välgörande
som ärorikt.
Öfverallt och i hvilka förhållanden som helst är det
oun-deligen lätt äfven för en medelmåttlig makt i vilja och talang,,
att, der den vädjar till djuret uti menniskosinnet, der den endast
vill rycka löst tyglarna, med hvilka bildningen häller tillbaka
dettas obändiga passioner, jaga demoniskt skakade skaror ned
för hvarje brant, i hvarje afgrund, liksom den obscena drift,
hvarom skriften talar, drefs till undergång af d« onda andar,
som föllo på den. Men om också ett sådant välde visar sig
såsom det väldigaste för ögonblicket, är det dock och har
alltid varit det vanmäktigaste mot tidens kraft. Alla folkslags
och tiders erfarenhet ställer i klaraste dag, att ju våldsammare
massornas råa instinkt blifvit missledd en stund, desto häftigare
framträder i den nästa en annan ädlare instinkt, reagerande mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
