Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liouom äfven, då hans sträfvanden visade sig pris och ära värda.
Ehuru hemsk, omensklig en sådan ifver att tadla allt, hvilken
på banad stråt sväfvar fram under instinktens vacklande ledning,
må vara, ligger dock i dtss frånvaro af all arg beräkning, i
sjelfva dess medvetslöshet något oskuldsfullt, hvilket frisäger den
ifrån en egentlig imputation. Den visar sig ju nästan såsom en
naturdrift, hvilket har det gemensamt med elementernas, att dess
framfart ej kan räknas den till last. Om passadvindarne brusa
åt samma håll, dit de en gång blifvit kastade, ända till dess
veklingen af årets tider kastar dem åter åt ett annat, kanske
ett motsatt, livem eger väl rätt att synnerligen misstycka det?
Eller om några kullerstenar, bragta till rullning genom hvilken
orsak som helst, tumla fram nedbrytande allt, hvad de under
farten kunna åtkomma, tills denna omsider hejdas af mullen,
dit de nedgräfvas af samma tyngdlags brutala inflytande,
hvar-under de slafvade, medan de ännu lupo omkring, kan väl någon
med skäl påstå, att de äro onda för det?
Så paradoxalt det än kan låta, är sålunda min öfvertygelse
den, att i sjelfva det tygel- och urskiljniugslösa öfvermåttet af
hädelsen, hvarmed Nervänder i senare och senaste tid ställdes
till doms för likt och olikt, ligger något, som talar högt till
förmon för besagde hädelses oskuldsfulla natur. Och man
känner verkligen ett stort behof af att fasthålla en sådan tro, på
det att ej tanken uppå ett slikt ofog måtte väcka lika mycket
förbittring, som den i alla fall väcker vämjelse.
De fleste, ja, hvar och en, för hvilken hithörande
angelägenheter ega uågot intresse, har varit i tillfälle att vida bättre
än jag följa med Nervänders verksamhet, sedan slumpen omsider
hade ställt honom på det fotfäste, hvartill han så länge
förgäf-ves sökt hinna. Men äfven det fragmentariska vetande, jag
kunnat derom inhemta, stadgar till full visshet min mening, att,
alltsedan det linska universitetet funnits till, ingen enda man,
som verkat inom detsamma, med mera oförsagdt och brinnande
nit vinnlagt sig om allt, som han trott medföra båtnad åt denna
fosterlandets ögonsten — äfven om man ej vill neka, att han
deri haft några få likar, samt att ett eller annat misstag utaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
