Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke få andas på en jord, upplifvad af så mycken munterhet.
Mer iin alla öfriga Finlands invånare tillsammantagne, hvilka
kunde blifva föremål för publika anfall, hade jag dessutom
gagnat tryckfrihetens sak på den tiden genom att framte ett
lef-vande bevis derpå, att ej ens de lumpnaste, lömskaste angrepp,
äfven der de framsmögo i den anonyma dumhetens blytunga
rustning, mäktade taga af daga en man. Hvi sknlle då en attak,
som för ombytes skull såsom vapen svängde snillets djerfvaste
strålar, verka apoplektiskt ? Redan då ifrågavarande anfall för
sig gick, var man ense derom, att det ej kunnat utgå ifrån
någon annan än Nervander: ex ungue leonem. Mpn hvad som
föranledt ett sådant angrepp af en vän emot en vän, hvilket
under vanliga förhållanden åtminstone bordt sönderslita och
tillintetgöra det band, som allt ifrån deras första ungdomstid fästat
dem vid hvarandra, det visste man ej och bekymrade sig
naturligtvis ganska ringa om att veta det. Välan! må det
förlåtas mig, att jag derom omsider lemnar upplysning; jag tror
mig ej kunna undgå att göra det, emedan Nervänder i
återskenet deraf framstår uti den ädlaste dager. Under en af de
t,Attiska nätter71, dem jag ofvanför sökt teckna, hade jag
förvillad af de intryck, hans nyss åberopade meningar om vårt
land qvarlemnat i mitt sinne, vågat betvifla värman och djupet
af hans fosterländska sinne. Med otidig tvekan tillbakavisades
nämligen Nervänders försäkran, att han lifligast intresserade sig
för en viss mans, den tiden ännu mer än nu äfventyrade
framgång, emedan fäderneslandet af denna kunde vänta sig stor
båtnad. I billig harm upplågade Nervänders själ härvid. Men
äfven i det ögonblicket, då ett beslut blixtlikt ljungade genom
lians själ, hvars utförande enligt all sannolikhet borde rifva upp
emellan de ömsesidigt förolämpade ett svalg, som endast af
döden kunde fyllas, nedkastade han i djupet af mitt förtroende
bekännelser, dem mången annan sknlle tvekat att öfverlemna i
dens vård, livars vänskap han hade sökt förvärfva för hela
lifvet. Klarare än någonsin förr fattade jag just i den stunden,
huru afundsvärdt det var att ega och bibehålla uti Nervander
en sådan vänskap. Och misstager jag mig icke helt och hållet,
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
