Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verlemnade sig nu alla åt hågkomsten af framfarna dagar. Och
nästan lika afondsvtrd som den riktlockiga ungdomen, hvilken
ännu icke tagit ut sin glada arfslott af lefnadslust och
lefnads-fröjd, i Söderu synes dem, hvilka redan hunnit förstöra denna,
tycktes här den grånaude, allt mera undanvikande forntiden.
Denna atmosfer, der kärleken till det, som icke mera var,
kändes — för ögonblicket — såsom lifsluften, af hvilken alla
hjertan vidgades, väckte nu i mången själ, hvari ingen tanke
dittills uppstått om ett lif efter detta uti den mening, hvarom
här är fråga, en aning derom, huru ljuft och skönt det vore att
lefva så, att det engång blefve sagdt: den der bar lefvat för
alla tider! Ej under således, att män, hvilka företrädesvis
an-sågo sig hafva efterlefvat den »konst att lefva länge", hvars
dietetik häfdema föreskrifva, liito sitt hopp mäta den möjliga
längden af lifstråden, som minnet skulle komma att spinna ut
åt deras namn. Men om man ock högtiden till prydnad hängaf
sig åt dessa visserligen nog preliminära, historiska reflexioner,
lefde man likval för. dagen, såsom 0111 man på fullt allvar
hyllat pomraren öfverste Christjernins antihistoriska åsigt. Då
denne nämligen af en ung adjutant aftonen före den blodiga
morgonen vid Svensksund med all den högtidlighet, som såväl
anstod en sådans ålder och embete, blifvit uppmanad att kämpa
så, att hans minne ej blefve glömdt af häfderna, genmälte han
torrt: min pligt skall jag väl bjuda till att uppfylla; men för
öfrigt får jag säga herrn, att jag mycket hellre lefver en dag
i verkligheten än tusen år i tden Historia”. — Inom parentes
sagdt, blef det dock ej Christjernin förunnadt att ens se aftonen
af den segerdag, till hvars odödliga herrlighet han hjeltemodigt
bidragit.
Ehuru väl oändeligen mycket oblodigare än vid
Svensksund, gick det dock nästan lika energiskt. som der till vid det
sjöslag, hvarmed det finska universitetets jubeldag illustrerades.
Tappra toner ljödo; drufvornas glöd flyttade på hyra upp på
kämparnes kinder: djerft mod att lefva och dö brann i deras
blickar. Omgifven af en grupp af de allra utvaldaste
odödlig-hetskandidater, sjelf en sådan i främsta rummet, satt Nervan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
