Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ofördunklad klarhet bibehålla skenet af den nimbus, Iivari det
älskar att i sina högtidsstunder svepa sig, kunde bristen på en
sådan vexelverkan, som jag antydt, åtminstone synas likgiltig.
Men detta kan ej vara en liufvudsak. Och flera länders
exempel bevisar dessutom, att vetenskapsmannen ingalunda förlorar i
anseende, hvad han vinner i inflytande.
Man hör väl allehanda tal derom, att vetenskapen genom
att göra sig praktisk, det vill säga användbar och tillämplig,
skulle stiga ned ifrån thronen af sin höga värdighet samt böja
knä för de materialistiska böjelser, hvilka man med mer eller
rättare sagdt mindre fog förmenar behevrska verlden i denna
stund. Men man glömmer under denna klagau, att vetandet i
sällan numera såsom för ett sekel tillbaka erbjuder sig till en
fotapall, hvarpå Nyttans afgud finge uppresa sig i hela sin längd.
Det sträfvar ju tvärtom till att begagna sin rätt och sin makt
till att göra materien sig underdånig samt beherrska densamma.
Med ett ord, icke mer såsom tjenare utan såsom dess herre
tager vetenskapen vård om materien. Dess vilja säger ut sitt:
gack! och det viljelösa nödsakas böja sig till det mål, vetandet
utstakat. Den moderna civilisationens förhoppningar, sträckta
till sina yttersta gränser, tyckas väl ännu sväfva ut bortom
ttUtopins" fabelaktiga områden. Men det århundrade, som sett
sitt förstånd göra sådana eröfringar från elementernas makter,
att berättelserna derom skulle ljuda såsom fabler för alla
förgångna sekel, ifall dessas öra ej vore döft för dem, har väl
någon rätt att vara djerft äfven i sina — förhoppningar. Idéen,
som vill göra menniskan fri från det tyngsta arbetets tvång uti
framtidens stater genom att tvinga materien att slafva under
hennes ledande vilja, liksom herren i den antika staten
frigjordes ifrån groft ingripande uti arbetet genom slafven, är ju i
alla fall lika högtänkt som human. Och en synnerlig
hängifven-het åt materialistiska tendenser förmår åtminstone icke jag
att deri upptäcka.
I alla fall fann ej Nervander det under sitt rena vetandes
värdighet att öfversätta det i handling, att tillämpa det i praxis.
Stundom tyckes han väl hafva misslyckats i sina försök att po-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
