Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
like ynglingen Nervander på sina händer, hade till den grad
glömt ingenting utom tidigare akademiska generationers
gränslösa tillgifvenhet, att de icke aktade mannen Nervander, hvilken
emellertid blifvit nngefär sådan, jag nn sökt framställa honom,
värdig att ntkoras till deras högste ledare. Måhända ökades
bitterheten af den kränkning, han genom denna förkastelse ansåg
sig hafva lidit, än mera genom deraf väckta minnen, hvilka han
gerna hade velat utplåna åtminstone ur sin egen själ, ehuru
han nu mer än någonsin måste misströsta om att förmå rycka
dem bort ur andras.
Men botemedlet, det sista, som skulle stilla all oro, räcka
glömskans valmodryck åt alla qval, var dock närmare än han
vågat hoppas. Ofta hade han dock under de innerligaste
ut-gjutelserua af sitt hjerta bland dem, hvilka lågo detta närmast,
liksom sökt bereda dem derpå, att dödens engel ej länge skulle
låta honom vänta på den robringande kalken, ehuru han var
för stark att anförtro dessa aningar åt dem, som blott voro hans
vänner. Dock när omsider engeln ställde sig med nedersänkta
vingar vid hans brännheta hufvudgärd, kändes dess kyla likväl
hemsk för hans af lifskraft ännu så klappande hjerta, såsom
närheten af en frostnatt för en sommarafton. Och jemte de sina,
hvilka knäböjande lågo kring hans dödsbädd, knäppte han ihop
sina stelnande händer under bön till Gud, att den kalken ännu
den gången sknlle gå honom förbi. Ack! lifvet, som ifrån
begynnelsen hade lofvat honom så oändligt mycket, var honom
ännu på dessa löften så mycket skyldigt. Kanske skulle det
försoningsfullt ännu återbära åtminstone något på denna skuld.
Hans yttre ställning hade omsider under senaste tid blifvit så
fördelaktig, att han kunde hoppas småningom afbörda den, han
sjelf varit nödsakad att åsamka sig, och hvars gäldande alltid
legat honom så redligt på hjertat. I följd af samma förändrade
förhållanden, kunde han äfven åt sin familj, som beröfvad
honom stode så värnlös i den kalla verlden, mer än någonsin förr
erbjuda äfven andra håfvor än dem, han dittills utgifvit ur sitt
rika hjertas outtömliga förråd. Stora vetenskapliga frågor, dem
han redan med dristigt snille framkastat, väntade ännu på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
