Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oftare än vanligt har i dessa tider klagoljudet af
dödsklockans klämtning mött oss alla. då vi om dagen trädt ur våra
boningar. Och när det lidit mot aftonen, hördes samma
klämt-ning äunu, följande någon afsomnads flyttning hau till den sista
hvilostaden. Vårt sinne har sålunda mer och mer härdats
äfven mot intrycken af de minst väntade, de mest öfverraskande
dödsbud. De halva nalkats oss såsom en hvardagsgäst, hvilken,
sedan han otaliga gånger hos oss inträdt, knappt märkes, då
han visar sig ånyo. Och likväl, när det för några dagar sedan
för första gången oåterkalleligen hette: Matthias Castrén har
gått bort ur tiden, slogos vi af det budskapet alla, såsom om
man sagt oss: din frände, din vän, den du hade kärare än ditt
lif, linnes icke mera till. Sjelfva det lättfärdigaste löje jagades
bort från hånande läppar, och på det toma skalet af den
tanklösaste panna lägrade sig en skugga af allvarlig besinning.
Hvilken makt var det, som förmådde åstadkomma en så
plötslig omkastning i hvardagens förtroliga umgänge med
tankarna, om ej på döden, dock på de döda? Var det
öfverrask-ningen af en underrättelse, om hvars snara möjlighet ingen aning
kunde hos oss uppstå? Nej! Om sinnet kunnat vänjas vid att
förlikas med tanken på Castréns bortgång, saknades ju mindre,
än vanligt är bland de dödliga, påminnelse derom, att döden
stod oblidkeligt hotande med lyftad lia vid hans hufvudgärd.
Medan menskorna hastade från den ena bland lifvets lätta
fröjder till den andra, medan deras hjertan öppnade sig för kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
