Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godtgöras. Och denna stora allmänna sorg fordrar ett uttryck,
en tolk! Den hädangångnes närmaste omgifning, de, som allra
närmast blifvit drabbade af den allmänna förlusten, hafva
vänligen önskat, att den, hvilken talar detta, hellre än någon annan
skulle ur sitt hjerta söka återgifva genljudet af allas vår sorg.
De trodde, att detta echo sålunda ej skulle tränga fram från
ett hällebergs kalla klyftor. Om vissheten att misslyckas hade
\arit tillräcklig till att afskräcka mig ifrån detta värf, då egde
min saknad intet annat val än att förblifva stum. Men om
endast säkerheten att fullt, såsom sig vederborde, utföra det
åliggande, jag mig vid detta tillfälle åtagit, egde rätt att här äska
ljud, då blefve tystnaden sannolikt lika allmän, som sorgen är
det. I dessa vår smärtas första ögonblick torde det vara ingen
gifvet att uttala vår saknads rätta, sista ord. Det är ej
stunden, som förmår fälla slutdomen öfver betydelsen af ett sådant
lif som Castréns. Stunden kan blott säga sin innersta mening*
och måste åt framtidens samvetsgrannhet öfverantvarda reliken
af detta dyrbara minne och pligten att på sanningens vågskål
mäta dess fulla värde och betydelse. Och voro ej dessa
sträf-vanden, åt hvilka Castrén egnade alla själens och kroppens krafter,
endast toma luftbilder; och om ej råhetens och lättfärdighetens
luxurierande ogräs och slingerväxter komma att nedtrycka och
förqväfva den själsodling och vetenskapliga kultur i detta land,
för hvilka Castrén lefde och dog, då skola händer, hvilka i dag
ej ännu äro födda, med bestämdare, säkrare drag, om också
icke med varmare, fullända den bild, hvartill vi, som af
vänskapen i lifvet ställdes närmast föremålet, kunna lemna blott ett
bristfälligt förarbete, ett sväfvande utkast. Och vi måste
hoppas och tro, att framtiden med lugnare, friskare mod skall
fullborda äfven det verket än vi nu lefvande det förmå i dessa
tider, då ständigt återkommande, allt hårdare, oersätteligare
för-juster gifva oss förnyade påminnelser att behjerta allt, hvad vi
redan förlorat. Ack! hvilken härjning och förstöring har ej
hunnit, skaffa sig utrymme på den inhemska literaturens och
vetenskapens fält inom den trånga rymden af endast ett halft
decennium. Den lofvande, förhoppningsrika blomman uti sin knopp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
