Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej längesedan såg jag en liögtidsprydd skara församlad
för att begå också en akademisk minnesfest. Men det var på
ett annat rum, ja, i ett annat land, dock framför allt lifvad af
belt andra känslor, den församlingen uppträdde då. Det var
der, hvarest Rysslands bjerta värmer sig vid minnet af de allt
uppoffrande lågor, som lade Rysslands moderstad, Moskwa i
aska; och festen var egnad åt det glada minnet deraf, att
Rysslands så till tiden som betydelsen första universitet redan under
ett belt sekel segerrikt utsträckt ljusets fackla till kamp mot
natt ocb töcken. Och festen öppnades med en från kejsaren
sänd helsning, hvari han med erkänsla och aktning omnämnde
de stora tjeuster, hans moskowska universitet liade gjort
upplysningens sak, samt uttryckte sitt hopp, att denna sak icke
heller i en framtid skulle svikas af dess trogna förpost. Och
den helsningen besvarades af omätligt jubel. Ur tusende
brinnande hjertan uppsteg ett högt: Lefve!, som tycktes nog
mäktigt att ur deras dvala uppväcka sjelfva de döde. — Det
tycktes så. Men tiden visade snart med förfärligt öfvervägande
kraft vanmakten af de dödliges önskningar, äfven der de äro
allra varmast och uppriktigast menade. Knappt några veckor
voro förlidna, då en mäktigare röst än också det mäktigaste
folks kallade hädan föremålet för dessa lefverop i Rysslands
gamla hufvudstad.
På denna stund för åtta veckor sedan stridde lifvet och
döden sin hetaste strid om den store kejsaren. Några ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
