Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
TU sorgifcsUn öfv fr Xiiolai I.
Liksom hans stora rikes fasta mod
Sin starka borg haft i hans stora håg.
I krigar-elden, af Europa tänd
Omkring hans gränser, blickade han kallt
Som i en lnsteld, till hans ära bränd,
Men dock såsom en man, beredd på allt.
Och Gud så velat, hjeltemodigt han
Sitt djerfva lif för folk och land gett ut
Och stupat, kämpande till sista man,
Vid stränderna af Neva eller Pruth:
Tv kejserligt hau tog sitt kejsar-kall —
Dess rättigheter, men också dess pligt;
I pligtens vågskål vog han lijeltens fall
Vid sidan af den långa mödans vigt.
Dock döden kom ej följd af stridens rop:
Helt stilla steg den till hans hvilobädd,
Der bönen knäppte fromma händer hop,
Och kärlek stod på vakt vid grafvens brädd.
En kristlig kejsare den starke var,
Och derför fick till fridens hem han dra
Såsom eu kristen, som en landsens far,
Och med välsignelse på läpparna.
Ocli hatet, som af lifvet väckts, sin lans
Nn sänker vid den hädangångnes bår:
Och mången ovän med en lagerkrans
Utplånar från lians panna sorgens spår.
För sin idé stred ridderligen han,
Och blott af Gud och bäfderna han döms;
Dock re’n förklarad framstår han: en man.
Som, sällan skådad, aldrig, aldrig glöms.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
