Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sis utförda disputation: ^Om affix-pronomen i Arabiskan,
Persiskan och Turkiskan”. Den medelbara följden blef Kellgrens
utnämning till Wallins efterträdare. Sjelf erkände han
öppen-hjertigt, „att han länge ännu såsom akademisk lärare skulle
nödgas vädja till ett välvilligt öfverseende.” Men ur den
oförställda blygsamheten af desso ord framskymtade redan vissheten,
att han en dag skulle värdigt fylla den ansvarsdryga plats, dit
han oväntodt hade förflyttats mera genom händelsernas infall un
en af honom sjelf på förhand bestämdt uppgjord lefnadsplan-
Och med den nästan feberaktiga orolighet, som ofta röjer
sig hos dem, hvilka instinktlikt känna inom sig, att tiden för
deras verksamhet blifvit endast kort afmätt, grep han genast an
sitt verk; samlade med osparadt nit omkring sig adepter för
de orientaliska studierna, sökte lifva intresset för dessa samt
bereda medel till deras behöriga bedrifvande. 1 sistnämnda
afse-ende utgaf han bärstädes redan 1S55: ^Grammatik der
Osma-nischen Sprache von Fu’ad-Effendi und Gåvdåt-Effendi, Deutsch
bearbeitet von H. Kellgren7’. Detta arbete, redan i och för sig
sjelft en intressant företeelse af finsk literär verksamhet, var det
vid tidpunkten för dess framträdande desto mer, som vi finnar
pligtskyldigast då lågo i argaste strid med våra småkusiner
turkarna, i hvilkas fiendtliga rådslag mot oss den illustre
grammatiko-grafen icke hade så ringa del. Med skäl releverade derför
Kellgren i sitt företal det försonande element, som är
literatu-rens lifsluft, och i hvars eteriska medium äfven turkar och
finnar kunna broderligen räcka hvarandra handen högt ofvan
stridernas larm, fastän en hel verldsdel kastat sig mellan dem
båda.
Att han icke hade för afsigt att åt ämnena för sin nya
vetenskapliga verksamhet hembjuda såsom offer föremålet för
sina literära sträfvandens första ungdomliga kärlek:
modersmålet och de dermed närmast beslägtade idiomerna, uttalade han på
det bestämdaste i det föredrag, hvarmed han den 6 December
1854 tillträdde sitt embete, och hvari han sökte lösa frågan
angående: j_.De orientaliska studiernas betydelse för vårt
universitet.1’’ I denna välskrifna afhandling, som följande året infördes
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
