Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teletar" upptagna lyriska styckena. Äfven i dem ser man ju
ofta sångaren utgå ifrån en naturbetraktelse och beskrifning,
hvari uppsökes icke så mycket en bild af en liknelse med
ämnets innehåll, utan fastmer en sympatetisk varelse, hvilken
åter-gifver den diktandes innersta mening. Jag vill ej jieka, att
känslan af poetens oförmåga att fullt återgifva sin själs-stämnings
hela innehåll kan hafva någon del i denna utflykt från det
inres verld till naturens. Men hufvudmotivet dortill ligger dock
onekligen i sångarens hopp att uti den lefvande naturen
anträffa ett vänligt väsende, som redan på förhand utandas ett
genljud till det ännu icke uttalade och dock redan förnimbara,
som rör sig i skaldens hjerta. En sådan ställning af innerlig
samklang med naturen är långt skild från den symboliska
uppfattning af henne, som så bjert framträder t. ex. i Atterboms
vackra ..Blommor11.
Den frågan ligger nära: hvarför kände sig ej en poet
med så starkt utpregladt finskt lynne som Frese uppmanad att
till sin sångs modersmål begagna sitt lands, hvilket han såsom
viburgens utan tvifvel ganska väl kände? Ifall han med den
nndransvärda makt, hvarmed han i sina lyckligaste stunder
behandlar den för poetiskt bruk ännu då så föga uppodlade
svenskan, hade brutit isen för en hemlandets tungomål talande sång,
huru annorlunda skulle han ej af mången blifvit uppburen här,
om också icke förr, så åtminstone den dag, som nu är! På
denna fråga kan blott i högsta korthet svaras: att Freses veka
sinne ej var gjordt för isbrytning, såsom måhända Johan Cajani
varit det; att tiden för en sådan nationel genombrytning i
allmänhet ännu ej var inne, och att Carl XII:s dagar allraminst
lämpade sig dertill, då fosterjordens grundval tycktes till den
grad bortryckt undan finska nationens fötter, att dess ädlaste
målsmän, dess vetandes och bildnings högsta representanter sågo
och sökte i massa ett fosterlaad bortom Finlands gränser, som
nu inneslöto en omätlig kyrkogård, men en kyrkogård med
nederramlande kyrka, hvars prester krigets profana våld derur
exkommuuicerat. Aldrig har vårt land med mera krampaktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
