Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anser jag mig böra liksom äfven i de flesta öfriga fall icke
uppsöka de specielare detaljernas gömmen, utan endast leda
uppmärksamheten till några allmänna synpunkter, från hvilka
gångstigarne till de enskilda företeelserna lättare af blicken
kunna varseblifvas. Jag kan således eftersträfva en förtjenst,
hvilken vid tillfällen, sådana som dessa, ej sjunker alltför lågt
under den största meriten: min minnesteckning kan göras så
sammanträngd, som det rika ämnet möjligen medgifver. Och
jag vågar tillåta mig denna förkortning i teckningen med desto
bättre samvete, som ett mera elastiskt utrymme för åtskilliga
här nödvändiga uteslutningar vidgar sig i en lefvernesbeskrifning,
jag eger att lemna öfver den bortgångnes oförgätlige närmaste
förman, hvilken föregick honom jemväl på den väg, dädan
ingen mera återvänder, åtminstone till akademiska styresmanna
bekymmer.
Efter Jacob Freses födelsetid, hvarom närmare upplysning
från denna plats för första gången blifvit meddelad, söker vårt
lands literatarbistoria på en mellanrymd af mer än hundra år
förgäfves ett datum, gjordt minnesvärdt genom dylik anledning
i den nejd, der Michael Agricolas graf uti Wiborgs stads forna
domkyrka under tidernas lopp fått ryska mjölmattor till
monument. Det är ingalunda det ovigtigaste anspråk, som minnet
af Gabriel Rein har på samtidens och framtidens intresse, att
efter så långt mellanskof lians literära verksamhet är den första,
hvilken i någon betydligare grad riktat finska andens
rörelsekapital med ett tillskott, utgånget från dåvarande viborgska
gu-vernementet, det man eufemistiskt plägade kalla ^Gamla Finland”,
troligen för att beteckna, att denna del af landet tidigast
mognade för sitt guvernementala öde. Fadren Carl Rein hade
likväl sett dagens ljus i Österbotten, denna bördigaste plantskola
för Finlands literära förmågor, ehuru han omsider hamnade till
Suikkela kapellansboställe i Jääskis socken, der hans ende son
Gabriel föddes den 20 December innevarande århundrades första
år. — Någon, som skulle ha lust att fästa sig vid de sällsamma
spiralgångar, i hvilka historien stundom rörer sig framåt, kunde
påpeka den omständigheten, att Gamla Finlands blifvande sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
