Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska Vetenskapsakademiens önskan att vid sig fästa
Sjögrens flitiga verksamhet föranledde honom likväl att återtaga
sin ansökning om den historiska professionen härstädes, innan
frågan ännu hade hunnit komma till ompröfning vid
consistorium academicum. Dermed var Rein befriad från en ganska
vådlig kompetitor. Men i Reinh. von Beckers person qvarstod
likväl en medtäflare, hvilken tycktes nära nog omöjlig att
besegra utan mellankomsten af någon — deus ex machina. Och
en sådan ingrep verkligen i sakens gång, när stunden var
kommen.
Alltsedan 1816 hade von Becker redan innehaft
adjunkts-tjensten i historien samt derunder i icke mindre än sju års
tid ombesörjt föreläsningarna och examineringsskyldigheten, bland
annat medan professor Avellan, experimenterande på den
praktiska filosofins fält, sökte göra oss tillgänglige för Hegels
doktriner. Till obestridliga tjenstemeriter kom. att von Becker
hade föx-värfvat sig ett odeladt erkännande såsom författare af
den första finska grammatik, hvilken på ett utmärkt sätt
motsvarade också strängare fordringar ställda på ett dylikt arbete.
Men äfven om denna vigtiga literära förtjenst icke kastades i
vågskålen, måste von Becker, enligt de ännu då för tiden såväl
inom som utanför universitetet rådande, traditionelt fortplantade
åsigterna anses af de fleste sjelfskrifven till den ansökta
tjen-sten, ehuru han åt det historiska hållet hvarken tidigare eller i
sin disputation: de comitatu Raseborgensi producerat
någonting af öfvervägande betydenhet, och högskolans år 1828
sanktionerade statuter uttryckligen uppställde såsom norm för
befordran till lärd tjenst, att afseende skulle företrädesvis fästas
vid den sökandes ådagalagda skicklighet i de ämnen, som af
tjen-sten representerades.
Det gör ett sorglustigt intryck, då man numera, efter en
med alla sina omvexlingar förgången menniskoålder, i konsistorii
protokoller betraktar, med hvilken naiv fördomsfrihet flere
kon-sistoriales halkade öfver nyssnämnda paragrafs bestämningar. I
spetsen för desse öfversittare frambröto den romantiskt-klassiske
poeten Sjöström och den filosoferande teologen Sundvall, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
