Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktat för rof att se sina meriter erkända af mästarene i asnille
och smak.” Men då desse ej låtsade förstå piken och ickc
inrymde honom en plats på en bland de aderton stolarne, fann
Reuterholm skäligt att öfvertyga de vittre herrarne derom, att
han obestridligt egde åtminstone makt. Upphofsmannen till
den så liberalt klingande tryckfrihetsförordningen suspenderade
Svenska Akademien på grund deraf, att hennes senast invalde
ledamot Silfverstolpes inträdestal befunnits för samhället vådligt.
Ehuru Gustaf den tredjes son aldrig gjorde sig misstänkt
för att hysa och gynna alltför frisinnade åsigter, återgaf han
dock genast, då han sjelf tillträdde regeringen, lif och rörelse
åt sin faders älsklingsskapelse. Och i glädjen öfver sin
åter-uppståndelse utsatte Akademien såsom sitt första prisämne i
skaldekonst en lofsång öfver en bland Gustaf den tredjes ädlaste,
snillrikaste män och vänner, grefve Gustaf Philip Creutz. Detta
ämne var liksom enkom uppkastadt för Creutz’ landsmans och
själafrändes, Franzéns ande. Och han diktade också deröfver
en af de herrligaste sånger, som någonsin blifvit på svenskt
tungomål författade. Man har bittert klandrat Akademiens
förfarande vid bedömmandet af denna dikt. För min del finner
jag, med undantag af sjelfva sången, ingenting mera förvånande
än den fördomsfrihet, hvarmed Akademien, hvars närmaste pligt
ändock uppfattades vara vården om svenska literaturens rykt
och ans, med den högsta belöning, som stod till hennes
disposition, uppmuntrade det i literär mening mest revolutionära poem,
som kunde ställas under hennes pröfning. Detta skaldestyckes
domare hade ju utan undantag fostrats till en helt annan
uppfattning af skaldekonstens väsende och blifvit stora i en
utöf-ning deraf, så olik till sina resultater sången öfver grefve Creutz,
som de präktigaste springbrunnar i Versailles’ park äro Wuoxens
så fria och likväl af naturnödvändighet bestämda katarakter.
Vi böra erinra oss, att Kellgren, af hvilken man snarast kunnat
vänta en gynsam stämning till Franzénska sången, redan hade
för alltid nedlagt sin kritiska spira. Flere bland Svenska
Akademiens återstående skalder voro visserligen verkliga skalder i
ganska hög mening. Men äfven de ypperste sökte sin origine-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
