Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grefve Creutz’ minne. Det gick honom tungt till sinnes, när
det förspordes, att skalden var nära att låta sin herrliga lyra
halka ur sin i förtid förtröttade hand. Och den gamle poeten
gaf i aStockholms posten" luft it sina välvilliga känslor på ett
sätt, som gjorde uteblifvandet af ett tacksamt svar från den
unges sida alldeles omöjligt.
Liksom den gamle grekiske tragikern genom att uppläsa
ett herrligt skaldestycke vederläde sina söners ohemula
beskyllning, att han ej mera mäktade sköta sina angelägenheter, så
vederläde Franzén i ett förträffligt skaldebref till sia greflige vän
och gynnare sin egen ängsliga misstanke, att hans poetiska
genius redan hade svikit honom. Och likväl framkallar han i
sjelfva denna vederläggning åter samma skrämmande bilder,
hvilka han i sitt bref till Leopold framhållit såsom jagande
honom bort från skaldekonstens utöfning. Han sjunger:
Jag fann med. skräck till konstens tempel
Den nppgång, ack! så lång ock svår,
Som genom tjusande exempel
Förledt min nngdoms djerfva spår.
Jag fann att der dess fjellstig går
Man måste stiga eller stupa,
Att ryktets branter äro djupa
Och skilja med en slipprig stråt
Berömmet och föraktet åt;
Att äran sjelf nr smickrets slöja
Åt fåfängan ironiskt ler
Och att ett hånskratt smärtar mer,
Än tusen bifallsrop förnöja.
Skrämmande bjuda väl dess bilder tystnad:
Dock när Apollos egen svan
Med qvittret af sin himlastämma
Mig bär ett lyckligt förebud:
Bör väl en olycksfogels ljud,
Bör väl eu stormig sky mig skrämma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
